x
The Pharcyde: Vanguard Festival, Köpenhamn

The Pharcyde, Vanguard Festival, Köpenhamn

The Pharcyde: Vanguard Festival, Köpenhamn

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

De har på ett sätt eller annat direkt påverkat karriärerna av akter som i sin tur förändrat världen runtomkring dem, och det handlar knappast om dussinakter när det handlar om vilka The Pharcyde rört vid; The Roots skulle aldrig ha förändrats till det band som idag spränger kreativa gränser dagligen på TV om det inte var för att Questlove hörde ett J Dilla-beat från Labcabincalifornia som The Pharcyde spelade när de spelade tillsammans i North Carolina för 18 år sedan, Gorillaz såg det som en självklarhet att inkludera Bootie Brown på sitt magnifika album Demon Days, och självfallet har The Pharcyde som aktiv hiphop-grupp från 1989 och framåt haft inverkan på hur musiken som Souls of Mischief, Hieroglyphics, A Tribe Called Quest, och De La Soul skapat därefter. The Pharcyde har aldrig slutat vara inflytelserika, och de har officiellt inte slutat producera musik som grupp sedan de grundades för 25 år sedan, men just 25 år senare är det inte samma The Pharcyde som syns på festivaler runtom i världen längre.

Det The Pharcyde som syns på Vanguard Festival består av Imani och Bootie Brown, och de backas upp av DJ Mike Relm, och de börjar i princip sin spelning med att hylla J Dilla som kom till sin rätt ordentligt när de började jobba tillsammans, och vars musik för evigt lämnat ett avtryck på hiphop-musiken. Det som betyder mest för The Pharcyde har inte förändrats trots att själva gruppen inte jobbar tillsammans längre och att Slimkid3 och Fatlip nu kör projektet Bizarre Ride II the Pharcyde live: det är fortfarande musiken och hur den hjälper människor till glädje som är fokus live, vilket också då för med sig det svåra att undvika att deras musik att inte kännas daterad live, bara genom att kompensera för det med ett gediget live-arbete. The Pharcyde är allt jämt, sett till det material de har till sitt förfogande, en av festivalens i särklass starkaste akter men ägnar lite för mycket tid åt att skratta lite om att det röks på en del på festivalen och sedan rappa om det i betydligt mer tempofattiga och energilösa låtar än de som får publiken att röra på sig som allra mest. Just där, när de tappar publiken, känns The Pharcyde mer som en nostalgiakt än ett gäng som fortfarande spelar roll och fortfarande vill spela roll.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA