x
The Magic Numbers: Stockholm Music & Arts

The Magic Numbers, Stockholm Music & Arts

The Magic Numbers: Stockholm Music & Arts

Recenserad av Emil Viksell | GAFFA

Det är verkligen beundransvärt med band som vill utvecklas. Men det är inte alltid det blir till det bättre. Med The Runaway (2010) tog The Magic Numbers ett steg bort från den lättflytande, catchy soulpop som var deras signum, till musik med väl tilltagen instrumentering och svävande, kalifornisk mjukhet. Egentligen ett ganska sunt steg. Men kontentan blev tyvärr att det helt enkelt inte var lika kul.

Det är också detta som är den mest tydliga känslan när engelsmännen trakterar på scen. Det nyare alstret förlorar mycket av den tjusning som ändå finns på skiva. De fluffiga och komplexa ljudbyggena är istället spartanska och alltför torftiga. Några av de äldre låtarna är dock okej, bland annat den mjukgungiga Love Is Just A Game, som drar in som en välbehövlig bris i den varma sommarkvällen. Och den nya singeln, rockiga Shot In The Dark, lyfter ändå stämningen något. Men det är ändå inget vidare, mestadels bara bedrövligt stillastående, och den fantastiska I See You, You See Mee från den eminenta debuten blir bara en bekräftelse på att det var bättre förr. De vill verkligen inte heller uppbåda den studsighet som gör Take A Chance till en så underbar låt. Istället är den seg och faktiskt helt ointressant.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA