x
Silvana Imam: Dungen, Way Out West

Silvana Imam, Dungen, Way Out West

Silvana Imam: Dungen, Way Out West

Recenserad av Andreas Bäckman | GAFFA

Vi kan väl börja med att konstatera att Way Out Wests nya scen Dungen, där en viss energidrycks koncept Boiler Room huserar, är svåråtkomlig. Eller snarare, det är som att försöka knö ner ett skepp i en flaska. Skeppet är ett tusental människor och flaskan är en smal passage omringad av träd. Ljudet blir riktat, svävar iväg och blir till en osynlig tam hinna för alla som inte träffas. Folk passerar ständigt genom denna smala flaskhals, tillsammans med giriga getingar. Stämningen blir lidande. Omständigheterna är inte optimala, för att underdriva. Silvana Imam skiter naturligtvis totalt i det, eller är möjligen lyckligt ovetandes.

Det är tur, för denna halvtimma symboliserar ungefär allt denna balaklava-beklädda dam står för. En förändring i ett stagnerat svenskt hiphop-klimat, där väldigt många klipper och klistrar med för genren typiska klyschor. Ni vet, bitches and hoes, dollarsedlar och en kvinnosyn från 50-talet. Använd din egen hjärna, är det lätt att tänka.

Silvana Imam gör precis det. Hon står för något nytt, som kan vara jävligt tung och inspirerande utan att upprepa samma gamla trötta mantra som vi alla är så less på. Det har publiken fattat och Imam har fattat att de har fattat, om ni fattar. Åtminstone känns det så, och det räcker rätt långt. "När du ser mig, se dig" konstaterar hon och vi ger alla vårt fullkomliga bifall, trots att det tunga beat en så gärna önskat befinner sig någonstans i etern.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA