x
Neutral Milk Hotel: Azalea, Way Out West

Neutral Milk Hotel, Azalea, Way Out West

Neutral Milk Hotel: Azalea, Way Out West

Recenserad av Josefin Bagge | GAFFA

Det fullkomligt öser ner regn. Ingen hejd. Bara regn. På storbildsskärmarna ombeds publik att respektera en önskan om att inte fotografera. Det finns ingen anledning till oro, tänker man, och begraver telefonen så långt in på kroppen bland torra tyger man kan. På scen är diverse syntar och högtalare täckta i plast. Bandmedlemmar och roddare vandrar nervöst runt och täcker det som täckas skall. Hur fan ska det här gå? För en sekund undrar man om det blir något alls. 

Men det blir det. Och vad det blir. Neutral Milk Hotel funkar nämligen sjukt bra i regn. När Jeff Mangum aktiverar sina stämband sjunger det i hela hjärtat. De första ömma tonerna av Two Headed Boy hinner knappt sväva ut ur hans mun innan en salig suck och ett smajl stort som den öppna himlen ovanför utbreder sig på publikens ansikten. Holland, 1954 skapar regndansfest, och här finns så jävla mycket kärlek. "It's very fun to be wet with you", säger Julian Koster i världens finaste fyrkantiga hatt. Han vill helst spela tre instrument samtidigt, och ett band som behandlar det här med att spela såg som typ det mest självklara i världen är ett band att vänta i spöregn på. Och Neutral Milk Hotel spelar bokstavligen bort regnet. 

The King of Carrot Flowers både del ett och del två ger mysrysningar, inte av kyla, bara av värme. Och det fortsätter. The Aeroplane Over The Sea och Oh Comely är som att återupptäcka en kär gammal låda med minnen man gömt under sängen. Mangum får tiden att stanna upp och resten av världen att tystna. Det är och mjukt och det är hårt och det är så mycket LJUD som HÄNDER. [untitled] är. Så. Jävla. Fantastisk. Och när del två av Two Headed Boy kikar fram igen mot slutet är det som för att få oss tvivla på att allt det här verkligen hände, och inte bara var en dröm. Men nu skiner solen på himlen igen. Likaså i hjärtat. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA