x
Linda Pira / Ladies First: Azalea, Way Out West

Linda Pira / Ladies First, Azalea, Way Out West

Linda Pira / Ladies First: Azalea, Way Out West

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

Att kalla hiphop för en av populärkulturens största avdelningar på vår lilla planet vore idag så självklart som något överhuvudtaget går att bli inom kulturens värld. Genren och kulturen runt den är år 2014 en miljardindustri som syns och hörs på olympiska spel och på världsmästerskap i fotboll, på arenor världen runt i princip oavsett sport eller större evenemang, i TV-serier och filmer och i alla tänkbara situationer och sammanhang. Hiphopen är överallt, hela tiden, på toppen för att stanna, och även i Sverige känns det som att den våg av svensk hiphop som just nu är omöjlig att undvika är den bästa som genren bjudit på sedan den kom till på riktigt. Svensk hiphop är i toppen idag, den håller hus i alla hus, och att den snyggt och säkert steg in i finrummet helt och hållet tack vare den kvinnodominerade remix Linda Pira ledde är inte bara historiskt på alla sätt och vis, men också en ojämförbar fjäder i hatten för genren och alla dess fans.

Det känns på papper rätt vanskligt att Ladies First, showen som gjorde Dramaten till ytterligare en hiphopens hemvist, överhuvudtaget ska upprepas nu, trots att det varit klart att det ska framföras på Way Out West sedan länge. Det är tveklöst den enda festival det hade gjorts rättvisa på, men just att Way Out West inte känns som en plats där det som var så speciellt med spelningen på Dramaten kommer gå att upprepa eller uppnå måste ha oroat artisterna åtminstone en stund i planeringsstadiet kring hur det enklast ska gå att översätta till en festivalscen. Förhållandena är dessutom mer eller mindre helt motsatta gentemot hur det var i Stockholm, verkligen på alla aktuella nivåer: i Stockholm var det såklart inomhus, på Way Out West är det i Slottsskogen och alltså utomhus, i Stockholm påverkades därför inte spelningen av vädret medan det i Göteborg börjar småregna och i sinom tid ösregna medan artisterna avlöser varandra, och det enda gemensamma blir till slut att det är samma koncept och upplägg i showen samt att det finns en tid att hålla. 

Men, det som gjorde Ladies First till en mistolpe i svensk musik och svensk hiphop var trots allt inte bara rummet det blev till på, Dramaten var en stor del av storheten men inte det som gjorde showen så minnesvärd; hade det inte varit för det faktum att varenda involverad artist gjorde oerhört bra ifrån sig, att varenda involverad artist var värd att stå där på scen och ta del av det hela, så hade Ladies First inte blivit så spektakulärt som det blev. Just det är också närvarande och övervägande i formtopp här på Way Out West, just där har ingenting förändrats från när konceptet vecklades ut i och med remixen till när den tog form som en av de senaste årens allra bästa konserter till nu när alla i tur och ordning ställer sig på Azalea-scenen medan regnet rasar ner och gör situationen betydligt mer uthärdlig för publiken. Alla rappare bidrar med sina egna stilar och egna grepp på ett sätt som gynnas av att det pågår ständig rotation på scen, ingenting hinner stagnera innan det är dags för nästa akt så publiken möts av någonting nytt att ta till sig och jubla över ungefär var femte minut, något som till en början kändes kunna riskera påverka publiken negativt.

Ladies First gör det namnet lovar och sätter kvinnorna först och främst, och gör det även på Way Out West på ett sätt som egentligen saknar motsvarighet inte bara inom svensk musik men på ofantligt många plan kulturellt och nationellt, även internationellt; här är det kvinnorna som styr, här är det kvinnorna som ställer, här är det deras berättelser och deras låtar och deras konst som äger rummet och äger rum inför jublande publik under ihärdigt regn, här är det de som berättar med rap och sång och knivskarp spoken word från Revolution Poetry om en av Sveriges mest obekväma sanningar, den som är vardag för de flesta om inte alla som utgör konsertekipaget och remixlineup:en. Här, långt bort från Dramatens gyllene salar, är Linda Pira och Ladies First fortfarande lika underhållande, fortfarande lika viktigt, och framför allt annat fortfarande en självklar demonstration utan dess like av kvalité presenterad på väldigt annorlunda kreativa sätt.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA