x
Silvana Imam & Her Superheroes: Yard, Kvarnholmen

Silvana Imam & Her Superheroes, Yard, Kvarnholmen

Silvana Imam & Her Superheroes: Yard, Kvarnholmen

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

Nuförtiden när artister och skivbolag släpper låtar finns det så många alternativ att göra det på att det närmast är hisnande, liksom funktionerna som medföljer därvid; det är oerhört enkelt att göra tillgängligt, oerhört enkelt att få tillgång till, och oerhört enkelt att tack vare medföljande statistik bygga vidare på för framtida släpp. För artister inom den svenska hiphopen förefaller det sig logiskt att de flesta lyssnarna är hemmahörande i just Sverige, för att rappandet oftast sker på just svenska, men det finns såklart undantag här och var av många olika anledningar. När exempelvis Silvana Imam nyligen släppte en ny låt var det intressanta inte bara att tiotusentals lyssningar registrerats bara en dag, men att åtminstone 70% av dessa uppgets komma från utlandet.

Ute på Kvarnholmen står kollektivets överhuvud står som DJ, klädd i rånarluva, och pratar in i en mikrofon utrustad med röstförvrängare. Silvana Imam står som showens självklara ledare, i rånarluva och läderjacka, mitt på scen med den idylliska utsikten här vid Nacka som backdrop. Och när Silvana Imam talar, då lyssnar i det närmsta samtliga som tagit sig ut till Yard för en spelning kl.17:00 på en fredag. Och när Silvana Imam rappar, då får hon med sig nästan samtliga av de ändå flera tusen som står framför scenen specifikt för att se vad "Silvana Imam & Her Superheroes" innebär, men självfallet främst för att se Silvana Imam själv i egen hög artistiskt brinnande person.

Det är nästan representativt för både all musik Yard bokat in för sitt debutår, som i sin tur såklart är representativt för hur Under Bron och Trädgården arbetar med sina bokningar, och för hur Silvana Imam väljer sina produktioner. Det mesta under hennes timme på scen, inte allt men väldigt mycket, är sådant som även om det bara är i enstaka sekunder här och var hörs och syns i hennes musik också; det råa och hårda rappandet som Maxida Märak bjuder på liksom de beats som Min Stora Sorg nöjt rör sig till på scen med Silvana när hon spelar, eller den variation av trumdrivna och elektroniskt varierade beats som VAZ och Beatrice Eli bygger sin musik på. Och även om JJ och Sister som också gästar inte nödvändigtvis matchar den aggressiva musik som Silvana Imam själv gör passar de in här ypperligt, som en lugnare avvägning bland tongångar som ofta är just tyngre och slår hårdare. 

Det roterande schemat, där utvalda artister alltså spelar en eller två låtar var, är aningen hackigt på sitt sätt men räddas upp av just hur akterna balanserar varandra väl, och att Silvana Imam själv leder det hela genom att presentera och välkomna alla på scen. Hon kan stå där ensam med en trumpinne i ena handen och mikrofonen i den andra och banka fram takten i RMH-kollektivets Ebba Grön-cover medan hon förvandlar låten till ett högt skriket manifest, som en protestledare med en megafon i högsta hugg. Hon kan slänga sig ifrån bakom DJ-båset ut på scen och dansa med när hennes utvalda gäster själva äger utrymmet, lika väl som hon kontrollerar händelsernas skeenden genom att med förvrängd röst presentera de som hon kallar för superhjälte efter superhjälte. Spelningen är fascinerande just tack vare den mängd talang som alla bidrar med, och hur väl huvudrollsinnehavaren styr och dominerar allt. Och framför allt annat kan Silvana Imam alltså rappa och leda en show som denna på ett självklart sätt, på ett självklart självsäkert sätt, som få andra kan varken på ett lika snyggt, begåvat, underhållande, och vansinnigt övertygande manér.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA