x
Jakob Hellman: Gröna Lund, Stockholm

Jakob Hellman, Gröna Lund, Stockholm

Jakob Hellman: Gröna Lund, Stockholm

Recenserad av Robin Velander | GAFFA

(Arkivbild)

I år är det hela 25 år sedan Jakob Hellman släppte sin hittills enda platta ...Och Det Stora Havet. Mycket vatten under broarna har flutit sedan dess. Det går inte att förneka Hellmans inflytande på alla de artister som skriver musik på svenska. Det går inte heller att förneka att det är svårt att veta vad för sorts artist Hellman bör vara idag, efter alla dessa år. Ska han vara en nostalgiakt eller vara en artist som fortfarande är aktuell och har något att komma med? Vet han ens själv om det? När Hellman går på den lilla scenen på Gröna Lund verkar det som han vill vara den aktuella artisten. För i stort sett halva setlisten består av nya låtar.

Låtar som helt klart bådar gott men publiken står som ett kollektivt frågetecken. Det nya mottas av blandad respons. Men mångas förhoppningar om ett nytt album kanske inte är så långt bort längre. Hellman öser generöst ur sin skattkista med nytt material. Det är dock tydligt att merparten av publiken är där för klassikerna. När de spelas lyckas Jakob Hellman skapa en härlig familjär känsla. Det är trevligt Svensson-mys helt enkelt! Den familjära känslan förstärks när han bjuder upp sin fru Karolina för att sjunga på Vara Vänner och Avundsjuk På Dej. Något som kanske kan tyckas vara märkligt med tanke på låttexternas innehåll. Men hon genomför uppgiften utmärkt med sin Eva Dahlgren-liknande stämma.

Hellman vinner en hel del på sitt kompband. Den hopplöst daterade 80-talsproduktionen från ...Och Det Stora Havet har ersatts med varm gitarrpop. Dock hålls musikerna tillbaka av det fuktiga vädret. Hela spelningen inleds med ett par minuters stämmande av instrument. En procedur som, på grund av vädret, måste upprepas till leda. Men vädret bidrar också till det där myset. Inte minst när Hellman blåser liv i fantastiska Vackert Väder. Men det är just det, det är när klassikerna spelas som det blir fantastiskt. Och just därför kanske Hellman bör nöja sig med att vara en nostalgiakt, åtminstone fram tills den där 25 år försenade uppföljaren kommer.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA