x
Dilated Peoples: Debaser Strand, Stockholm

Dilated Peoples, Debaser Strand, Stockholm

Dilated Peoples: Debaser Strand, Stockholm

Recenserad av Emil Viksell | GAFFA

Dilated Peoples kör strippat och rent. Det är verkligen inga konstigheter. Och har aldrig varit. Två MC:s en DJ. Evidence, Rakaa Iriscience och Babu. I någon bemärkelse själva urbilden av vad hiphop är; "äkta" och allt det där. Med den profilen har de placerat sig någonstans mittemellan hög kvalitet och kommersiell framgång. Det har egentligen aldrig lyft ordentligt i någon av parametrarna. Det har inte bara varit beats på rena soul- och jazzsamplingar, även om det är något av ett signum. Nya plattan Directors Of Photography (2014) innehåller en hel del mustigare beats av det där modernare slaget. Även föregångarna har innehållit tyngre, djupare rytmer. Och det hörs att Los Angeles-gruppen kommer från den amerikanska västkusten, även om de mer G-funkiga rötterna är nedtonade.

På skiva upplevs de ibland som något stelnade. Beatsen bär inte alltid och rappen är stundom generisk. Live förekommer inte alltför mycket tråkighet. Framför allt Evidence visar upp sig från sin mest energiska sida – stagedivar bland annat. Hans intensitet tar kommandot över spelningen. Rakaa är inte samma frenesiknippe, men väger upp Evidence väl. DJ Babu scratchar fint konserten igenom, men det är rappen som bär det mesta. Emellanåt är det som att beatsen bara glider in i kroppen omedvetet – och det är väl kanske så det ska vara.

Det nyare alstret får inte samma respons som klassikerna. Som vanligt. Dilated Peoples balanserar gigget väl i blandningen mellan nytt och gammalt. Men det är ändå när de blåser av låtar som You Can't Hide, You Can't Run, Live On Stage och This Way det är som allra roligast. De insprängda sololåtarna funkar mycket väl, Evidence You är ju utsökt, och dessutom interfolieras där också Full Clip.

Kvinnor beskrivs sällan som tikar. Blingblingen är icke-existerande och inte en skottsäker väst så långt ögat kan nå. Strands lokaler är lika mysigt betongtunga och varma som vanligt. Det mest påtagliga problemet är egentligen att Dilated Peoples känns väl standard ibland. Som att gruppen bara kör lite rap och beats, och precis exakt inget mer. Långt ifrån de larger than life-manér som finns i musik i allmänhet och hiphop i synnerhet. Riktigare, verkligare och också tråkigare. 

Allt knyts ihop med Worst Comes To Worst, som går över i samplingsoriginalet I Forgot To Be Your Lover, till vars toner Rakaa låter fansen komma upp på scen och ta "wefies". Särskilt långt ifrån sin publik har gruppen aldrig varit. Någonting unikt och beundransvärt i en uppblåst musikbransch.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA