x
Lucinda Williams: Down Where The Spirit Meets The Bone

Lucinda Williams
Down Where The Spirit Meets The Bone

Lucinda Williams: Down Where The Spirit Meets The Bone

GAFFA

Album / Williams
Utgivning D. 2014.09.30
Recenserad av
Mathias Jensen

Lucinda Williams är förbluffande att studera. Hon utgör en av de där artisterna med en förmåga att elevera sig själv till nivåer hon inte borde kunna nå. Rösten är sparsmakad men helt central, hennes lyrik aldrig större än hur hon balanserar orden i munnen. Poesin har aldrig legat längst fram. Men det spelar ingen roll. Har man en gång skrivit och spelat in Are You Alright? får det vara hur repitititvt och klichérikt det vill; hon lyckas ju med bedriften att bedöva sin ensamhet. Och just den där lilla sången är det bästa hon gjort. 

Det har gått sju år sedan albumet West, och nu vi sitter med ett rockigt dubbelalbum i våra händer. Var ska vi göra av det? Ett album där hon stundom låter som en riktigt duktig historieberättare i gränslandet mellan Springsteens Wrecking Ball och ... Laura Branigan. Det är både direkt märkligt och helt självklart att lyssna på: ena stunden är hon en 80-talsballad med ett släpande vokalomfång, andra stunden sitter hon uppenbart på verandan och låter sin Gibson gå. Lucinda har alltid gjort det omöjligt för oss dödliga att kategorisera henne och musiken. Är det inte bluesrock är det country, och är det inte det har vi svängt från att kalla det folk, rock-americana. Vad vi än valt har hon avvikit sig från bestämmelserna. Med en Bob Dylansk motvalls har hon sagt fuck off. 

Och kanske får man bara avveckla tanken på att Lucinda skulle vara en mindre poet än, låt säga, Ryan Adams. Någonstans mellan Burning Bridges och JJ Cale-covern Magnolia berättar hon ju bättre stories än vad hon kanske någonsin gjort tidigare. Och för en som kan lyssna på Are You Alright exakt 2 000 gånger på raken, håller jag den djupt malande It's Gonna Rain (med Jakob Dylan bredvid sig) nästan lika nära. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA