x
Kitok: Paradise Jokkmokk

Kitok
Paradise Jokkmokk

Kitok: Paradise Jokkmokk

GAFFA

Album / Universal
Utgivning D. 2014.01.14
Recenserad av
Jonathan Bengtsson

Jag vaknar fortfarande ganska ofta med Adam Yauch, den framlidna medlemmen i Beastie Boys, i huvudet. Sådant är dumt att älta, visst, lik förbannat gör vi det. Och Kitok hjälper ju inte precis till. 

Säga vad man vill om Magnus Ekelunds saltomortal från ångestvriden rock till punkhop, men på samma vis som Yauch gjorde så vill jag tro att sameblodet Ekelund verkligen älskar musik. Jag vill tro att han var en av dem som satt i pojkrummet och outtröttligt körde, körde, körde fram och tillbaka över det musikaliska spektrat som en skenande lastbil rattad av en vodkatankad björn och sedan dess aldrig har velat göra något annat. Och viktigare; velat göra allt med insikten som följer när du väl börjar gräva i musikhistorien. Som att till exempel vända en genre ryggen för en helt annan, då du vet att där egentligen inte existerar några regler som säger att du inte får lira flamencohouse ena dagen och muzak nästa.  

Och Kitoks förstagiv Paradise Jokkmokk är också en fusionkarusell – underbyggd av element från likväl Pauls Boutique som Mike Skinners kvasi-filosofi och Suicidal Tendencies – som vill något annat än bara mere entertaining.

Första intrycket är visserligen ett av föga originell sort, Beastie-komplexet skriker. Men efter en stund utkristalliserar sig någonting annat, efter en stund låter det inte så mycket referenstungt som eget. Frasiga beats filtrerade genom Ekelunds eviga Sturm Und Drang-hjärta som dunkar för skatekulturens självförbränning, allt invävt i de där spasmiska rycken mellan avgrundstvivel och rusande megalomani. Med Norrland som fond och balansakten mellan högallvar och parodi som ett dramatiskt sjöslag i bakgruden.

Kitoks toknasala läge må vid sina stunder påminna om en Eminem som någon har tvättat i för hög värme. Men samtidigt ryms här epitet som i kontexten är beundransvärda att framkalla; det blir charmant, tungt och roande. Och Hallelujah är fan på riktigt. Spår 4.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA