x
Cat Power: Göta Lejon, Stockholm

Cat Power, Göta Lejon, Stockholm

Cat Power: Göta Lejon, Stockholm

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

1120 platser, två förstärkare och elgitarrer, och en flygel. Hur många av de 735 stolarna på golvet och 385 stolarna på balkongen som faktiskt var tillgängliga är oklart, men det är slutsålt och väldigt, väldigt fullt på Göta Lejon i Stockholm. De är inte på plats för någonting teatraliskt eller en föreställningar i flera akter, ingenting som är återkommande och möjligt att få återuppleva som teaterföreställningar faktiskt generellt sett brukar vara. Trots detta är det inte en högtidlig känsla som infinner sig i lokalen när kvällens huvudakt vandrar ut på scen och vinkar försiktigt ut till publiken som knappt syns därifrån, utan en familjärt välkomnande sådan; det känns passande att se Cat Power här, med enbart sittplatser i en vacker teater där hon och bara hon står i centrum, hörs, och syns.

Chan Marshall verkar av blicken hon bär att döma känna sig aningen utmanad av sin gitarr, oerhört koncentrerad på vad den gör för ljud när hon rör händerna fram och tillbaka längs med halsen. Hon använder den för att glida från låt till låt utan större avbrott, musiken enkelt och skarpt omformad för att passa in i detta fokuserade och speciella sammanhang hon valt för att presentera det på. Och hon hanterar sin nästan kartongliknande halvakustiska Les Paul, som rakt igenom hennes framträdande är inställd på rent ljud som skramlar bastungt när hon slår till lite och ringer ut klart när hon fingerplockar på strängarna. Hon är rolig i sina små återkommande oroliga rörelser och verkar veta om det, men påpekar när hon går från gitarren till flygeln också att hon brukade kunna låtarna utantill men börjar glömma. Och sedan är hon igång igen, funderas på var bland tangenterna hon behöver börja för att hoppa mellan slutet av en låt och början på en annan.

Hon ber om ursäkt en hel del. För att hon glömmer vissa melodier, för att hon funderar på vilken låttext som hör hemma med vilken melodi, för att hon inte får teknikern bakom sig att förstå på hennes rörelser att hon blir bländad av två vita lampor som lyser henne rakt i ögonen, och således också för att hon avbryter låten och går vidare till en annan. Men hennes oro åsido är dessa små händelser ingenting som faktiskt påverkar allt annat hon gör, som bara blir små inblickar i var och vem Chan Marshall är som person idag innan hon återfinner sig själv och fortsätter spela och sjunga som bara hon kan. Det är nämligen inte särskilt många som kan göra just detta, ställa upp två gitarrer och en flygel och underhålla en sittande publik i en fullsatt teater på samma sätt, presentera sin sång och sin musik och sitt sätt att vara så barskrapat och öppet och omfamnas helt, i närmare två och en halv timme.

Cat Power berättar att hon inte fick spela Maybe Not på TV under "Desert Storm 2" som hon kallar det, det vill säga det andra Irakkriget. Hon frågar vad folk betalat för att se henne för att hon behöver göra sin matte, då hon inte gjorde det på förra turnén, och förklarar inte riktigt vad hon menar utan vänder sig tillbaka till sina tangenter. Hon berättar också att hon kan ungefär 36 av sina låtar, att typ 50 är sådana hon inte kan spela eller inte vill kunna spela eller vill minnas, och bestämmer sig för att till slut spela Sea of Love med två personer sittande i publiken på sång medan hon själv tar refrängerna. När hon inte sjunger berättar hon om allt möjligt; att hon kommer high-five:a sin unge om denna försvarar sig mot mobbare med svordomar i skolan, att hon en gång sjöng och spelade på gator i Frankrike för att få ett äpple och en cigarett och vill gärna avsluta med en låt därifrån trots att det inte är på hennes eller publikens språk. Hon är en blues-produkt med poptalang och rocklutning som använder sina två instrument exemplariskt, och sjunger lika vackert som hon skojar friskt. Framför allt är hon en protestsångare på sitt säregna och oumbärliga sätt, en egensinnig berättare av och från och om ett annorlunda USA, en artist som i detta sammanhang och detta framträdande är alldeles enastående.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA