x
Mew: Pustervik, Göteborg

Mew, Pustervik, Göteborg

Mew: Pustervik, Göteborg

Recenserad av Jennifer Last | GAFFA

Tio år på nacken, sex kritikerrosade album i bagaget, flerfaldigt prisbelönade och de första 15 minuterna sätter Mew ribban Kajsa Bergqvist-högt. Det är drag, det är intressant, det är väldigt "pleasant on the ears". Dessutom är det första gången sedan 2006 som basisten åter kan ses på scen. Vi snackar alltså en återförening i miniformat och därmed bandets originalsättning.
 
Sedan: En sista låt från ett första album. Publiken fröjdas. Samtidigt som soundet byts, ändras också tempot till det lugnare. Men även här är den påtagliga dynamiken expressiv, liksom på skiva där man ideligen får känslan av att man måste lyssna igenom hela låten (på väldigt hög volym, förslagsvis) för att något stort komma skall. Samtliga instrument får föra sin talan, både enskilt och i ensemble.
 
Därefter höjs både stämning och takten, rytmen, pulsen. Allas händer i luften för första gången den här kvällen. Det är Saviours Of Jazz Ballet som står för spelningens vändning. Känslan innanför Pusterviks väggar blir prominent och inget annat spelar någon roll för tillfället. För härefter bjuds det på den första absoluta allsången. Raderna, "are you my lady? Are you my lady?", som just nu är en del av ett kort medley, från Zookeeper's Boy sjungs i ytterst paradisiska stämmor och här tar bandet rent mentalt ett par steg närmare publiken.
 
En helt akustisk låt avlutas med applåder som lyfter taket och jubel som får öronen att tjuta. Lite mellansnack om att setlisten har ändrats bemöts med ett par blygsamma skratt från några fläckar i det tjocka publikhavet. 
 
Balladintervallerna är aningen intetsägande, och tilltalar inte på långa vägar så mycket som resten av de välvalda låtvalen. With the ups come the downs, och de flesta ger intryck av att kunna genomlida de händelsefattiga och aningen långdragna perioderna av spelningen, för att sedan kunna njuta av det som bara kan levereras av Mew.
 
Även här en vändning när de efter den lite tråkigare delen går av scenen och publiken jublar på alla sätt möjliga. Här är det svårt att låta bli att le av den formidabla stämningen som uppstår när Special är första numret efter det korta uppehållet på enbart någon minut. Den är ihopsatt med Zookeeper's Boy och lokalen fylls återigen med den välkända textraden "are you my lady?".
 
Med ett kärleksfullt farväl avslutas lördagsgigget med den allra mest älskade Comforting Sounds. Det går inte att ta fel på att det är den här som folket helhjärtat har inväntat i en dryg timme; den stora finalen som både ljud och ljus gör rättvis.

Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA