x
Elliphant: One More

Elliphant
One More

Elliphant: One More

GAFFA

Album / Universal
Utgivning D. 2014.11.14
Recenserad av
Lukas Lind

Elliphant symboliserar den nya popvågen. Den nya typen av kvinnlig poptjärna – kaxig, skitig och allmänt normbrytande. Hon blandar skamlöst den elektroniska musiken med rap, dubspep-breaks (Skrillex medverkar på ett spår) och ett sätt att uttala orden som hade fått Bob Marley att dra på smilgroparna. Jag tycker verkligen om det öppnande titelspåret. Det är catchigt, andefyllt och fräscht. Dystert nog är det i princip skivans enda spår med melodisk ambition. Sedan blir den bara svarta backen utför.

Hon sjunger om att blir yngre och yngre, om att vara osunt fast i en person och om att festa hårt. Det låter bra på pappret men det är någonting som saknas. Hennes musik och persona går att jämföra med MØ, som medverkar på titelspåret. Men till skillnad från denne så har inte Elliphants musik samma dynamik – varken live eller inspelad.

Låtarna väcker inga direkta känslor. I bästa fall närmar den sig ibland likgiltighet. Visst, det är en skicklig balansgång mellan det coolt slarviga och det genomtänkta. Men det är lite som att titta på någon som jonglerar med 15 käglor – intressant i några minuter.

Låten Revolusion tolkar jag fritt som en sammanslagning av orden revolution och confusion. Man känner av hennes vilja, men målet är oklart."Stay with me tonight, we can count the streetlights" sjunger hon i titelspåret. Ungefär så meningslöst känns innehållet bakom skivans polerade yta. Visst, jag diggar hennes feministiska statements som artist, men jag hade önskat och förväntat mig mer riktning.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA