x
Iamamiwhoami: Blue

Iamamiwhoami
Blue

Iamamiwhoami: Blue

GAFFA

Album /
Utgivning D. 2014.11.10
Recenserad av
Jonathan Bengtsson

Jag tänker bespara er skämten om hur långt eller krångligt namnet Iamamiwhoami är. De är tråkiga. Jonna Lees alter ego är heller ingenting att på det viset avfärda, då hon faktiskt är en av de första som under vad som känns som ett imponerande långt tidsspann har lyckas låta väldigt mycket Cocteau Twins – utan att låta väldigt mycket Cocteau Twins. Detta är viktigt för att? Cocteau Twins är världens bästa, och ibland världens sämsta, influens. Allt handlar om finess. 

Och låt icke oron segra, denna Iamamiwhoamis tredjegiv Blue tar tillvara sina referenser på ett inget annat än charmerande vis. Lee står med en tunna med "DAGENS EKLEKTISKA DANSMUSIK" målat runt om, och liksom häller ned allt över begreppet New Wave och dess stelnade synthfrilla, och på något vis framstår musiken trots sin syntetiska skepnad ofta som fullständigt organisk. Märkligt obunden av tid. Som om du hade ryckt upp Blue från någonstans under jorden, där den har legat och dväljts som fossilt bränsle i över tusen år.

Bara när Lee står tillbaka rent sångmässigt, eller låter tempot rinna iväg utan någon tydlig dansideologisk hemvist förfaller vi till det anonyma och ointressanta. Men ofta manifesterar sig bara begäret att springa väldigt långt, väldigt snabbt. Det där urprimitiva, fysiska suget som opåkallat rusar över dig som en novemberstorm, det mullrar som en djup basgång genom hela Blue. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA