Edda Magnason: Woman Travels Alone

Edda Magnason
Woman Travels Alone

Edda Magnason: Woman Travels Alone

GAFFA

CD / Warner
Utgivning D. 2014.11.26
Recenserad av
Lukas Lind

Många fick upp ögonen för Edda Magnason när hon med fingertoppskänsla spelade jazzfenomenet Monica Zetterlund i filmatiseringen Monica Z från ifjol. För den fick hon en guldbagge för "Bästa kvinnliga huvudroll", men Edda förtjänar uppmärksamhet också för sina skivor. Hennes två första är riktiga pärlor, och här fortsätter hon till stor del sin musikaliska resa i de poppiga spår hon trampade upp med sin förra skiva Goods från 2011. Tilltalet är tidlöst, ödesmättat och lättillgängligt. Hon går på lina mellan lekfullhet och allvar i en musikakrobatisk uppvisning.

Plattan är producerad i Hammarby Studios tillsammans med superproducenten Johan Lindström. Låtarna på skivan är guldkornen av de genibebisar hon fött fram under de senaste åren. Låtmaterialet är det starkaste hon släppt. Cocoamber är en gotisk gottebit smyckad med det rakaste och rockigaste beatet som någonsin hållit takten åt Edda. Hurry Water är en fläktande popvind som huserar i samma musiklandskap som Miss Li eller Maia Hirasawa.

Edda kanske inte har Sveriges mest säregna röst, men det där klanderfria och självklara sättet hon sjunger på är magnifikt. Ibland stiger hon upp bland stämbandsmolnen i en vibrerande falsett a'la Jeff Buckley och ibland utforskar hon sin inre Barry White. Det är jazzens jojjo-register planterat i en popsfär. Resultatet blir en lekfull popjazz, och jag tror att till och med de som annars "har svårt för jazz" kommer uppskatta detta. Jag blir förvånad om inte den här skivan mottas med öppna armar av det svenska folket. Det är hon värd. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA