x
Dexys: Nowhere Is Home

Dexys
Nowhere Is Home

Dexys: Nowhere Is Home

GAFFA

Box / Absolute Dex
Utgivning D. 2014.10.24
Recenserad av
Emil Viksell

Jag förstår människor som avfärdar Dexys – sedan comebacken utan tillägget Midnight Runners. Kevin Rowland kör hjärtat på skjortärmen, klär sig som en dagdrivare, alternativt forna tiders gangster och artikulerar i sången som vore han mentalt eftersatt. Allt känns liksom som på skämt.

Det blir lätt köpråd istället för musikrecension när det kommer till sådana här produkter. Men den fullmatade boxen behöver verkligen bara anglofiler som Andres Lokko befatta sig med; ha den i bokhyllan, smeka den och Gud vet vad. För oss andra räcker det gott med trippel-CD:n eller dubbel-DVD:n. Boxen kommer ju också med en remastrad version av den monumentala comebackplattan One Day I'm Going To Soar (2012), originalskivan hoppas jag att folk redan har (läs: spelar ofta på online-musiktjänst).

Livematerialet är hämtat från en konsert på Duke Of York's Theatre i London förra året. Och trots det jag skrev inledningsvis så är det förstås fantastiskt, eller kanske är det fantastiskt just tack vare de där anledningarna. Det är teatraliskt, visst, framförandet ligger någonstans mellan pjäs, lustspel och konsert. Men det är också så vackert allting, slitet liv liksom. Den spexiga, svulliga, stompiga, men i dessa dagar ändå något nedtonade, popsoulen blandas med Rowlands monologer om ditt och datt. Han är en äldre herre som återhämtat sig från ett sammanbrott – han rumlade sig till hemlöshet under en period – och verkar vara på väg in i ett nytt.

Själva filmen Nowhere Is Now är inget måste vad gäller snacket från Rowland och trombonisten James Paterson (spojler: det är nästan bara Rowland som håller låda). Men livedelarna är omistliga.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA