x
Edda Magnason: Debaser Medis, Stockholm

Edda Magnason, Debaser Medis, Stockholm

Edda Magnason: Debaser Medis, Stockholm

Recenserad av Emelie Fredriksson | GAFFA

Vårens turné börjar här, i Stockholm på Debaser Medis. Edda Magnason sneglar på publiken genom sina runda, rosafärgade glasögon. Det är låten Game Of Gain som får rulla igång kvällens spelning.

Med henne i bagaget finns den nyligen släppta Woman Travels Alone, skiva nummer tre i ordning och den som är skapad med tanke att sätta punkt för den trilogi albumen tillsammans utgör. Den senaste skivan är större i omfånget, mer nyfiken, mer ... Edda. Hon är trött på Monica Z, den svenska jazzsångerskan hon spelade i filmen med samma namn. Hon är inte hon och inte heller är hennes musik som Monicas.

Edda sitter vid ett piano som inte är större än att jag ser hennes huvud från där jag står. Hon har burrigt blont hår uppsatt mitt på huvudet. Jag ser hennes axlar, hur de hoppar och far medan hon klinkar på pianot. Tillsammans med sitt tremannaband levererar hon ett flertal av nya skivans spår klanderfritt, men trots det saknas något. Publiken applåderar utan energi när de sista tonerna från Polar Bear ebbat ut, fast än att den enligt mig är en av de allra finaste låtarna hon släppt. Fram tills nu har hon inte sagt ett ord, nästan inte tittat åt publiken mer en ett ögonkast då och då. Kanske är det avsaknaden av engagemang som publiken känner, kanske är det känslan av att det här inte är rätt lokal för Eddas musik som rycker och far mellan dramatiska, djupa toner och hennes egna högt flygande röst. Lokalen är för stor, pianotonerna flyger osmickrande rakt ut i luften.

När hon väl tar till orda, pratar sångerskan tyst, den skånska stämman raspar och hon hostar. Det låter ansträngt och jag tänker att kvällens spelning måste vara påfrestande. Men så rinner de första raderna i Boats ur hennes mun utan ansträngning. Det som löper som ett spår genom hennes tre skivor är en glädje, och en energi. Stundtals kan det vara väldigt lugnt, det kan vara på gränsen till melankoli, men det finns alltid glimtar av livfullhet. Men ikväll lyckas jag inte hitta den känslan. Missförstå mig rätt, det är en bra spelning, men that is that. Kanske är det svårt att ta in henne där hon sitter halvt skymd av det svarta pianot hela kvällen.

Jag får höra en låt som är ny för mig, det är Woman Travel Alones titelspår, en låt som sen inte kom med på själva skivan. Det är en lite bråkig, funkinspirerad låt, en riktigt fin bit och också en av de låtar som river mest applåder under kvällen. Det är nog den, och livliga Handsome som riktigt får publiken att se Edda som den talangfulla sångerska hon är.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA