x
SBTRKT: SónarClub, Sónar Stockholm

SBTRKT, SónarClub, Sónar Stockholm

SBTRKT: SónarClub, Sónar Stockholm

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

Det går att påstå att debutalbumet från artisten Aaron Jerome låter som ett modernt R&B-album målat med elektronica-pensel, liksom att det trots alla musikaliska element däri går att bara se det så enkelt: som ett album där modern R&B kommer i en mer direkt dansant tappning än den annars så groove-baserade klassiska, eller den poplutade mer kända versionen. Att kunna skapa ett album som känns på ett sätt för den stora massan, den som kanske inte har fördjupande kunskaper inom musikvärldens enorma gryta av genrer och stilar, utan att distansiera sig från de stilar ljuden och greppen kommer ifrån är allt annat än enkelt. Men det är så det kändes när Aaron Jerome släppte debutalbumet som SBTRKT, där han producerade musik med rötter i future garage och dubstep samt breakbeat och soul och UK garage, och där hans sånger fick röst med hjälp av Sampha och Jessie Ware och göteborgska Yukimi Nagano. Det är en annorlunda klubbmusik SBTRKT skapar även om den har och tillskrivs många identitetsmarkörer, och den är dessutom en som funkar live.

På SónarClub, den massiva scen som står som festivalens överlägset största och där de största akterna visar upp sig, känns SBTRKT som den första akten på Sónar Stockholm som inte behöver sprida ut sig överdrivet mycket för att kunna fylla utrymmet; ett trumset med några elektroniska slagverk och ett hängande klockspel står till vänster sett från publiken, till höger står ett par synthar och klassiska slagverk, och i mitten har Aaron Jerome sin station med synthar och keyboards och samplemaskiner och en theremin och antagligen en handfull ytterligare instrument som inte syns medan han susar förbi mellan dem. Det är en välkommen och gedigen skillnad från hur det sett ut när SBTRKT spelat i Sverige tidigare, då som DJ och med inte någon vidare utsmyckning eller liknande instrumentation att tala om, just för att det inte tar längre en någon minut eller två för att upptäcka den väsentliga skillnaderna framträdandena emellan.

Det är mest från Wonder Where We Land materialet som framförs på Sónar Stockholm är hämtat, ett album som 2014 vidareutvecklade vad SBTRKT påbörjade och som fick ytterligare några dimensioner på trehövdade instrumentala EP:t Transitions från samma år. Uppföljaren är ett murkigare och inte lika omedelbart självklart album som debuten, men på scen får de ett liv och en energi som knappt går att ana på skivan. Musikens många lager skimrar till och får sin rättmätiga plats, låtarnas många ljud blixtrar till på sätt som de inte verkade kunna alls tidigare, samarbetet mellan Jerome och hans medmusikanter känns organiskt mitt bland alla elektroniska ljud. Därför låter så många av de spår som på albumen är behagliga i i sin svängighet direkt hårda och obscent dansanta när de framförs här, som om alla deras snyggt tillbakadragna element tillskruvats till att bli riktiga klubbmonster i och med liveframträdandet. Det är en annorlunda klubbmusik SBTRKT skapar, med Aaron Jerome i huvudrollen ofta utsträckt spelandes på flera olika instrument samtidigt: tack vare alla olika stilar han hämtar ifrån när den skapas är slutresultatet med liveframträdandet i synnerhet i åtanke alltjämt väldigt underhållande, och väldigt bra.

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA