x
Petite Noir: The King of Anxiety

Petite Noir
The King of Anxiety

Petite Noir: The King of Anxiety

GAFFA

Album / Domino
Utgivning D. 2015.01.19
Recenserad av
Özgür Kurtoğlu

Petite Noir sjunger blues och spelar dess riff som om de alltid funnits nära till hands, han spelar pop av den dystrare men mer instrumentalt drivna sorten, han sjunger lugnt och nästan tonlöst med svarande körer bakom sig och han sjunger med kraft och stegrande medan musiken sväller bakom honom. Han driver låtar framåt där nere i djupet av sin röst, stadigt kontrollerande, medan bluesriffen snurrar igen och igen och syntharna väser upp för att överta kontrollen och möts plötsligt av rösten igen, denna gång högt upp över den växande musiken. När han börjar i andra änden, uppe i falsett, börjar också låtarna med elektroniska slagverk, små puttrande beats, som följer hans röst och dess eko tills de kan mötas på en plats där alla kan andas ut och spela ut sina kort.

Yannick Ilunga behöver egentligen inte mer än en mikrofon och en gitarr. Ge honom en trummaskin också och han svarar med någonting nytt, någonting där han nu kan bygga mer och sjunga annorlunda till. Utrustad med alla tre kan han trumma fram ekande verser, virveltrummor som studsar mot hans röst, gitarriff som hugger med helt rena och manipulerade ljud någonstans i den vackra och lugna lilla storm som var och varannan låt föder. Hans röst mullrar när den går som djupast och den får glas att skaka när den klättrar högt, och hans The King Of Anxiety skramlar och hamrar starkt utanpå och innanför bröstet med både sång och musik.

Uppväxtens muller i Kapstaden, dess möte med tonårens egna utforskande som ledde till gitarrer och till MPC-ledda hiphop/pop-hybrider, har alla gett Yannick Ilunga och hans Petite Noir verktygen att handripligen skapa ett ljudverk som är omedelbart att ta in men där ingenting känns direkt gjort eller lätt att koppla till någon annan artisteri. Det finns mycket musik på EP:ns 22 minuter, där Yannick Ilunga inte räds att låta den soul och blues han gillar mötas med pop och hiphop-estetik han charmas av. Det känns fint och spännande och framför allt betryggande att veta att Petite Noir under 2015 ämnar att även skriva klart och släppa sitt debutalbum.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA