x
Sufjan Stevens: Carrie & Lowell

Sufjan Stevens
Carrie & Lowell

Sufjan Stevens: Carrie & Lowell

GAFFA

Album / Asthmatic Kitty
Utgivning D. 2015.03.30
Recenserad av
Hans Larson

För den som bara har hört något enstaka alster av Sufjan Stevens är det antagligen svårt att greppa hans makalösa talang. Men i sin helhet syns den Detroit-födde sångarens låtsamling för vad den är – ett prov på hur mångsidig och nyskapande en artist kan bli.

Dessvärre finns det ibland baksidor med kreativitet. Sufjan Stevens har så många idéer att han aldrig riktigt landar i något. Hans tanke att skriva ett album för varje delstat i USA verkar sedan länge vara förkastad, och istället har diskografin under de senaste åren adderat bland annat ett mastodontiskt julalbum och den experimentella – tillika något ojämna – skapelsen Age Of Adz, som i stunder liknar ett konstprojekt mer än en platta.

Och även om alla dessa idéer gör Sufjan Stevens till just Sufjan Stevens, känns det på något sätt befriande att han nu, efter många års väntan, hostar ur sig ett alldeles vanligt Sufjan-album, om det nu finns något sådant. Carrie & Lowell, som är döpt efter hans mamma och styvpappa, innehåller inga krångliga takter, inget så mäktigt välarrangerat som Chicago och knappt ens en endaste banjo. Istället elva stycken To be alone with you-liknande viskningar om vanliga livsfunderingar. Kärlek, familj, tro och vardag. Enkelt gitarrplock, Stevens lågmälda stämma och ibland något utdraget, moloket, ljud som effektfullt fyller i.

De som älskade Seven Swans älskar förmodligen också Carrie & Lowell, och de som tröttnat på att Sufjan Stevens ballat ur en smula under nästan tio års tid kan också tryggt luta sig tillbaka. För det här är en lågmäld fullträff.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA