x
Waxahatchee: Ivy Tripp

Waxahatchee
Ivy Tripp

Waxahatchee: Ivy Tripp

GAFFA

Album / Wichita
Utgivning D. 2015.04.03
Recenserad av
Emil Viksell

Katie Crutchfield befinner sig fortfarande i samma hårt huggna och karga, men musikaliskt varma, landskap som på Cerulean Salt (2013). Men det som tidigare bara var en flört med mer melodiskt (90-talistiskt) radioskval är på Ivy Tripp i vissa låtar en fullt ut befäst relation. Det är inget fel på varken melodier eller 90-talet, men att Crutchfield ägnar sig åt radioskval känns som slöseri med resurser.

Däremellan är det så där slackeraktigt genomarbetat på det fantastiska sätt som gjort Crutchfield till en kritikerfavorit. Låtarna har överlag givits ett fylligare och kraftigare sound, långt från lo-fi-extremismen på American Weekend (2012). Och det experimenteras rätt friskt med både ljud och olika instrument, en skillnad mot den tidigare kosthållningen på uteslutande gitarr, bas och trummor.

Någonting har har gått förlorat, Ivy Tripp är givetvis ingen Cerulean Salt – ett mindre mästerverk. Men Crutchfield är fortfarande en av nutidens intressantaste artister, även i den här något bylsiga passformen.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA