x
White Birches: Dark Waters

White Birches
Dark Waters

White Birches: Dark Waters

GAFFA

Album / La Petite Tempête
Utgivning D. 2015.04.08
Recenserad av
Daniel Hånberg Alonso

Djupare och djupare sjunker man ner i det mörka vattnet, lockade likt näcken av Jenny Gabrielsson Mares Kate Bush-röst och Fredrik Jonasson a.k.a. Silencio Stampas suggestiva Vangelis-synthar. Under namnet White Birches öppnar duon debutalbumet Dark Waters med Hunting – en ångvält i både tempo och kraft som andas av Björks fundamentala Army Of Me.

Stämningen är dramatisk och filmisk, ömsom olycksbådande ömsom en varm filt att omfamnas av i mörkret. Det är Cocteau Twins i straitjacket som injicerats med 80-talets mörkaste dark wave. Speciellt i You Will Find A Fire och Here It Comes kan man höra de filmiska ljudlandskapen av Brian Eno och John Carpenter. Om det varit fartigare så hade de snuddat vid David Bowies fantastiska I'm Deranged.

Att en dark electronica-musiker och en jazz-vokalist möts är rent genialiskt, men samstämmigheten är inte helt där och Dark Waters är lite spretig. Titelspåret är fin med sin avskalade piano och återhållsamhet på rökpaus men också en av flera gånger som helgjutenheten får sig en törn. Det är emellertid endast en petitess på vägen till att fullkomligt omfamna oss i mörkret. Ett mörker som med White Birches är så förrädiskt lockande.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA