x
Jonathan Johansson: Pustervik, Göteborg

Jonathan Johansson, Pustervik, Göteborg

Jonathan Johansson: Pustervik, Göteborg

Recenserad av Sanna Arbman Hansing | GAFFA

(Arkivbild)

"Det är synd att han är så dålig live. Annars hade han lätt kunnat vara större är Håkan Hellström."

Orden kommer från en konsertbesökare just innan Jonathan Johansson äntrar scenen med nya skivan Lebensraum i ryggen. Den 34-årige skåningen, som fick sitt genombrott med singeln En Hand I Himlen, har nominerats till musikpriser för såväl sin popmusik som sitt textförfattande men aldrig för sina liveprestationer.

Ikväll har något hänt. Kanske har han hört vad mannen i publiken sagt för konserten börjar riktigt bra. Vertikala lysrör pulserar ut kallt, blått ljus och Stromboli Brinner är precis lika snygg och genomtänkt som på skivan. Basen i singeln Ny/Snö får balkongen att gunga mot publiken under. Efter en känslosam version av Stockholm kommer äntligen Dålig Stjärna (Min BFF I Berlin) där han släpper publiken nära inpå genom att berätta om fem nätter i Kreuzberg som inte räcker för att locka tillbaka en person som vägrar att komma hem. Låten är – som flera andra ikväll – musikaliskt tyngre än på skivan.

Lysrören fortsätter att sprida blått, grönt och rött ljus över scenen som Jonathan Johansson delar med de fyra personer som utgör hans band. Själv rör han sig spattig på det lilla utrymmet i mitten som är hans men förutom en snabb presentation av bandet finns inga försök till samspel. Var och en sköter sitt. Efter En Hand I Himlen står det klart att de inledande låtarna är konsertens bästa. Andra halvan är mer intetsägande och någon slags meditativ efterfeststämning sprider sig i lokalen. Visst är mycket fint men det lyfter inte riktigt. Ett undantag är när han frågar publiken vilka som varit "alldeles, alldeles för förälskade" och spelar en finstämd version av Du Kommer Krossa.

Det som är så fint med Jonathan Johansson är hur han blandar det personliga med det politiska. Ikväll repeterar han textraden "Öppen för vissa, taggtråd för andra" samtidigt som politikerna i Bryssel samlats för att diskutera flyktingkatastroferna i Medelhavet. Senare sjunger han "Av alla helveten på jorden/av alla helveten som finns/vill inte komma från någon annanstans" för en Göteborgspublik vars kärlek till staden grumlas av skjutningar och hård segregering.

Det som drar ner konsertupplevelsen är de taffliga mellansnacken som känns som tagna ur en lokal musiktävling för ungdomar. Det är mest "tack", "hej" och "hur är läget?". En undran om vi gillar skivan, en liten förklaring till en låttext.

Även om han fortfarande står utanför diskussionerna när guldmickar ska delas ut så tror jag inte att någon lämnade Pustervik besviken. Ikväll har han visat att både han själv och Lebensraum håller live.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA