x
Alesso: Forever

Alesso
Forever

Alesso: Forever

GAFFA

Album / Universal Music
Utgivning D. 2015.05.22
Recenserad av
Daniel Hånberg Alonso

Så har han äntligen kommit ut helt ur garderoben, efter spelningen på Globen så kan Alesso stolt sätta medlemspinnen på pikétröjan och känna sig hemma i det svenska musikundret som är arenahouse. Nu släpper han sitt första album som fått titeln Forever, som jag gissar ska vara något statement om hans plats i musikhistorien. Det hoppas jag innerligt inte på, för mig har titeln snarare en negativ konnotation. Full av catchiga generiska produktioner vi alla hört så många gånger tidigare, vissa av dem har vi faktiskt bokstavligt det (flera av spåren, såsom Under Control och If I Lose Myself är två år gamla), gör att en genomlyssning nästan blir att höra ett greatest hits-album.

Profondo inleder och bygger upp i en drop som förvandlas till Pay Day. Efter det följer en radda låtar, Heroes med Tove Lo, Cool med Roy English och så tidigare nämnda samarbeten med Calvin Harris och OneRepublic. P3 älskar den här musiken. Vilket är förståeligt, det är väldigt hitbaserat och följer den nu genomarbetade mallen med melodiösa slingor, familjevänliga beats och inte minst lätta vocals att sjunga med i.

Dålig är skivan inte, tvärtom är den just så radiovänlig att allt känns redan hört. Forever är inget nytt under housesolen. Ingen spänning, ingen innovation utan precis det man kan förvänta sig. Studenterna kommer tjoa på dansgolvet, radiokanalerna hjärntvätta oss med låtarna och Summerburst ha ett affischnamn att dra folk med. Skivan i sig kommer inte heller skapa några svallvågor då alla hits är släppta sen tidigare. Alla kommer dessutom ändå tro att de redan hört Forever förut.

Sorry Alesso, men nära skjuter ingen house.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA