x
Ghost: Sweden Rock Festival

Ghost, Sweden Rock Festival

Ghost: Sweden Rock Festival

Recenserad av Jesper Robild | GAFFA

(Arkivbild)

Som marknadsföringskoncept kan konserter utnyttjas på två vis. Antingen går det att fokusera på gammal skåpmat och klassiker för att göra slentrianbesökaren nöjd, eller så är det Ghosts väg som gäller. Dagen innan hölls det tidigt releaseparty i Linköping, men även besökarna på Sweden Rock får ta del av nyheterna – och det är inte bara ett album som vankas. Strax efter spöktimmen kliver de namnlösa gastarna på, nu i nya skitläskiga masker. In träder sedan Papa Emeritus III och presenterar sig som bandets nya sångare. Med ett av årtiondets mest fabulösa släpp nära i bagaget är det inte lite modigt att låta setlisten bestå till hälften av låtar som ingen tidigare hört, hur god försmaken än visar sig vara.

Ja, det dröjer faktiskt en hel timme innan första låten från Infestissumam spelas. De knepigt hemlighetsfulla typerna lyckas faktiskt komma undan med det – just för att de är Ghost. Med utgångspunkt i hur mycket teater hela prylen är redan från början så är nyheternas behag ytterligare en effektfull faktor som tillför mer än vad den hade gjort om något annat band försökt sig på samma sak.

Törsten efter en maffig avslutning med igenkänningsfaktor blir släckt till slut. Först bjuds den magnifika Roky Erikson-covern
If You Have Ghosts, och efter att Papa III uppmanat publiken att bruka preventivmedel samlas massan i en episk allsång om att, tja, ligga mer. För Antikrist.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA