x
Marduk: Sweden Rock Festival

Marduk, Sweden Rock Festival

Marduk: Sweden Rock Festival

Recenserad av Jesper Robild | GAFFA

(Arkivbild)

Vem som än styrt upp årets spelschema ska ha en eloge för att hen sett till att i stort sett alla extremmetalband fått tider efter mörkrets inbrott. Norrköpings stolthet får dessutom chansen att slakta sönder den för året nya tältscenen och där passar de verkligen som bäst. Den typ av Kristusskändade toner som Marduk erbjuder, toppad med blod och corpsepaint, fungerar helt enkelt inte lika snyggt framför en gräsmatta med langosvagnen i bakgrunden. Förutsättningarna är perfekta och de utnyttjas så gott det går.

Fokus ligger på material från andra halvan av bandets karriär, men även låtar så gamla som Bury My Coffin får plats i setlisten. Där snackar vi en dänga med 22 år på nacken. Det är väl antagligen meningen, men musiken lider av otrolig brist på variation vare sig det är gammalt eller nytt som framförs. Trummorna mullrar på som en k-pist genom varenda sekund och bortsett från raden av fans som hänger över kravallstaketet märks det att många nackar börjar tröttna när spelningen lider mot sitt slut. Visst byggs det upp en förbannat true atmosfär, men live håller Marduk inte riktigt i en hel timme. Som tur är räddas skräckshowen av att de asförbannade östgötarna röjer till sista svettdroppen samt perfekt ljud.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA