x
Giorgio Moroder: Déjà Vu

Giorgio Moroder
Déjà Vu

Giorgio Moroder: Déjà Vu

GAFFA

Album / RCA
Utgivning D. 2015.06.12
Recenserad av
Anders Fridh

Giorgio Moroder. Bara namnet skapar ett antal associationer. Donna Summer, I Feel Love och blinkande discokulor. Neverending Story och eterisk synthpop. Den slokande mustaschen tog musikvärlden med storm på 70-talet och framför allt 80-talet. Främst som producent och låtskrivare till världshits som Berlins Take My Breath Away och Un'estate Italiana, det raspiga ledmotivet till fotbolls-VM 1990.

Efter det glansfulla 80-talet har det varit tystare kring Giovanni Giorgio, men han fick en renässans när Daft Punks Random Access Memories släpptes för två år sedan. Succén med fransmännens discohyllning fick Moroder att börja DJ:a som 73-åring.

Och inte nog med det; nu gör han också sin första egna skiva på 35 år. I spår som 74 Is The New 24 och La Disco hörs det syntetiskt pulserande ekolodet från Oscars-belönade Midnight Express. Annars är det en mer sprudlande Giorgio Moroder som möter lyssnaren på ålderns höst. Det ödesmättade står tillbaka för danseufori och armarna mot himlen – refrängerna lyfter högt och siktar mot stjärnorna. Den svärtade storslagenheten hörs i titelspåret där Sia låter som en resignerad Loreen. Don't Let Go med Mikky Ekko är också en melankolisk discopärla.

Äldre gästartister som Britney Spears och Kylie Minogue bidrar med stjärnglans men gör helheten spretig; det låter överlag modernt men också något identitetslöst. Vissa spår skulle kunna vara signerade Moroders arvtagare, födda 1990 istället för 1940. DJ Giorgio verkar lycklig ändå, och det är en strålande glädje som är väldigt smittsam.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA