x
Deadmau5 : Luna, Bråvalla, Norrköping

Deadmau5 , Luna, Bråvalla, Norrköping

Deadmau5 : Luna, Bråvalla, Norrköping

Recenserad av Tina Berglund | GAFFA

Deadmau5 bjuder upp till dans vid midnatt och möts av ett stort folkhav när han kliver upp på scen. Förmodligen en av festivalens mest nischade akter inom sin genre. För många blir det ett första möte med producenten som sägs vara en av pionjärerna inom progressiv housemusik. Frågan böljar i luften från den första basgången om huruvida han lever upp till illusionen om sig själv.

En konsert med Deadmau5 handlar om att förlora sig i den komplexitet som utgör hans stilistiska EDM. För de inbitna fansen är konserten en euforisk och visuell resa. Resterande besökare lever för dropen som tyvärr kommer allt för sällan. De monotona segmenten tynger det kollektiva tålamodet och Joel Zimmerman har många öron att övertyga.

På mångas läppar kallas han för pionjär inom EDM vilket bidrar till att han har en tung mask att bära på sina axlar. Hans främsta styrka är att långsamt bygga lager på lager med tunga muskulösa electro-slingor som sedan breder ut sig. Men ikväll fallerar det stundtals när pulsen snarare slår i tinningen än i takt med aortan.

Under låten My Pet Coelacanth väljer Deadmau5 att ta av sig sitt varumärke. Vilket blir lite av en påminnelse om att världsstjärnan trots allt är mänsklig. Även om han florerar i elektroniska basgångar och visionellt njutbara fantasivärldar så är han ju inte mer än människa. Kanske hade han bara en dålig dag. En faktor många av hans motståndare verkar förtränga. Inte minst Ryan Adams som för några veckor sedan trodde han hamnat i en robotmardröm i stil med Terminator när Deadmau5 konsertljud överhördes.

Om man frångår helhetsprincipen av att bygga upp en konsert med dess toppar och dalar är scenspråket från en annan värld. Deadmau5 bjuder på eskapism i sin mest förtrollande skepnad. Ljusshowen är en upplevelse i sig och fyller sin funktion under klassiker så som Ghosts 'N' Stuff, Maths och Some Chords. Igenkänningsfaktorn på tidigare nämnda ger publiken mersmak och de vokala inslagen på The Longest Road får många att förlora sig i basgångarna. Your Ad Here fångar även upp de stundtals dansande kropparna genom oförväntade dansstopp låten igenom. Överlag ger Deadmau5 en stabil spelning i torsdagsnatten. Men stabilt är inte tillräckligt för denna houseikon av rang.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA