x
NOFX: Bråvalla

NOFX, Bråvalla

NOFX: Bråvalla

Recenserad av Mathias Skeppstedt | GAFFA

Ska man vara taskig kan man säga att NOFX från Kalifornien har spelat in samma skiva tolv gånger. Ska man vara snäll kan man säga att det är bara fem mindre än AC/DC och två mindre än Ramones, och de två banden har ju hyllats just för att de har spelat in samma skiva om och om igen. Nu är det väl inte en helt rättvis jämförelse då Ramones tog sig själva på väldigt stort allvar och NOFX är så långt ifrån att ta sig själva på allvar man nånsin kan komma.

Och det märks när de kliver upp på Bråvallas scen på eftermiddagen samtidigt som Wu-Tang Clan avslutar på scenen bredvid. Fat Mike och grabbarna börjar nämligen med att stå och prata om Wu-Tang innan de ens spelar en ton och lite så fortsätter konserten, det är lika mycket improviserad stå-upp som gladpunk. Och när bandet väl spelar är det attraktivt slarvig punk med grymma melodier som det bjuds på. Alla riff sitter inte riktigt som de ska och Fat Mikes röst är lite sliten och svajig men det kompenserar de med gott humör, alkohol och ren och skär charm, något bandet har i överflöd.

Men visst, efter ett tag låter det lite likadant och samtidigt som det händer börjar mellansnacket vara roligare än låtarna, och deras version av reggae är väl kanske sådär. De bjuder emellertid på häcklingar av de flesta band som de delar scen med och hinner både med att kalla Faith No More för Faith Some More på grund av återföreningen och Refused för Reused av samma anledning. Muse kallas för ett sämre Radiohead och vi får samtidigt veta att "Radiohead fucking sucks".

Allt är med andra ord som det ska vara på en NOFX-spelning, det går fort, skrattas och dricks och har roligt. Sen kanske en intimare klubbscen eller solsken hade funkat bättre, men man kan inte få allt.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA