x
Ola Salo: Juno, Bråvalla, Norrköping

Ola Salo, Juno, Bråvalla, Norrköping

Ola Salo: Juno, Bråvalla, Norrköping

Recenserad av Lukas Lind | GAFFA

Ola Salo talar om för publiken att det var fyra år sedan han stod på en scen som denna. Han är innerligt glad över att vara tillbaka, något som är tydligt både i ord och energi. "Jag hoppas att den här kvällen aldrig tar slut", deklarerar han från den vackert dekorerade scenen. 

Det är lätt att ha kvar den ljuva känslan av The Ark när man lyssnar på Ola Salo. Det krävs lite koncentration för att betrakta honom som en egen artist. När han nu gått solo är glammen till viss del begravd. Den färgade tuppkammen från förr är väck sedan länge. Nu är frågan: Var det i den kraften satt? Som berättelsen om slagskämpen Simson i bibeln vars fysiska styrka bokstavligt satt i håret? Det återstår framtiden att visa. Ola Salo visar att han kan klarar sig utan The Ark-stödhjulen, men han håller ändå sitt före detta band i handen, när han spelar en uppsjö av deras låtar. 

Ola Salo är en extremt bra estradör. Hans persona känns frikopplad från diverse könsstereotyper. Han vickar på höfterna, gestikulerar vilt och kör Carola-svängarna med armarna i de klassiska markeringarna i slutet på låten.

Han är backad av ett fyramanna-band som låter fantastiskt. Cellons svepande toner bidrar till en väldigt sofistikerad ljudbild. Hans nya material känns lätt att ta till sig, men saknar den där vilda kreativiteten som många av The Arks låtar andades. Det är just när han kör de gamla bandlåtarna som himlen sänker sig över Bråvallafältet. Det stora antalet besökare som hittat till scenen längst bort på området sjunger hängivet med i raden av hits. Breaking Up With God, Clamour For Glamour, One Of Us Is Gonna Die Young och Tell Me This Night Is Over är delar av en låtskatt som Ola Salo bygger sitt liveframträdande på trots att bandet lagt ner.

Det är svårt att komma på någon som tar en publik lika bra som denna herre. Han håller ett av de få politiska brandtalen på Bråvalla när han pratar om det aktuella läget i Sverige, som är fantastiskt på många sätt, men också fyllt av mycket rädsla och hat. "Det är dags att ömsa skinn, att låta vår rädsla dö", predikar han från scen som den predikantson han är.

Jag är svag för hans religiösa metaforer, de stora orden, de höga insatserna. Trots ett något svajigt låtmaterial i och med första skivan så är Ola Salo fortfarande ett unikum på den svenska musikscenen.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA