x
Backyard Babies: Bråvalla

Backyard Babies, Bråvalla

Backyard Babies: Bråvalla

Recenserad av Mathias Skeppstedt | GAFFA

Det tog sex år men nu är är de tillbaka och i augusti kommer en ny platta. Frågan är vad de är tillbaka ifrån? Bandet själva vill inte kalla det en comeback, och det har pågått diverse soloutflykter under tiden men de var väl trötta på varandra, på musiken, på hela skiten kanske?

Klockan är fem på eftermiddagen och solen strålar från en klarblå himmel när de stiger upp på Bråvallas största scen. Röken blåser bort innan den ens nått någon i bandet och de blinkande lamporna syns inte alls när solen tar all uppmärksamhet. Och det är svårt att säga varför det inte riktigt lyfter, solskenet, den tidiga timmen eller den ganska glesa publiken framför scenen, men det tar aldrig fart och blir bara en vanlig spelning för Backyard Babies tyvärr.

För det första är sången alldeles för hög, den dränker alla gitarrer och då är det alltid problem för sådan här musik. Men visst, emellanåt får de till det där patenterade Nässjö-stöket som gjort dem kända över hela världen, trummorna dundrar, basen ligger bara där och ankrar de två skräniga gitarrerna som låter rundgången skölja över oss. Och just då kan man nästan låtsas att det är en svettig, mörk klubb som luktar öl, för ska man vara helt ärlig så är inte en festival bandets bästa forum. Men givetvis är det orättvist att säga att ett band inte funkar i solljus mitt på dagen men nu råkar det ju vara så, och det är ju definitivt mycket bättre än när Marilyn Manson och hans mannar hade någon slags goth-barbeque i solen på en gammal Hultsfredsscen.

Bäst blir det när Dregens mer slitna röst och volymmässigt lägre mikrofon tar över i Star War, då släpper lite av spänningen och bandet bara röjer. Annars sitter poserna där de ska och bandet är professionellt nog att alltid ge allt. Men tyvärr stämmer det inte idag och det hela kommer nog att bli mycket, mycket bättre när de får göra en egen klubbturné.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA