x
Steve Gunn: Pustervik, Göteborg

Steve Gunn, Pustervik, Göteborg

Steve Gunn: Pustervik, Göteborg

Recenserad av Jennifer Last | GAFFA

Det är här, på Pustervik en onsdag, han sjunger in i hjärtat, i klass med Damien Jurado, med James Vincent McMorrow och med det bästa av Kodaline. Victor Furbacken, egentligen ett namn vi kan ha hört i samband med Franska Trion och Hästpojken, är förband till Steve Gunn med eget material. Känslan här och nu, där och då, är att det kan bli aningen jobbigt att heta Steve Gunn ikväll.

Men ribban höjs ytterligare. De där centimetrarna som gör att man river de två första gångerna, men som man sedan hoppar över och tacksamt landar på madrassen med publikens jubel i bakgrunden. För om Victor Furbacken var regn, är Steve Gunn sol. För efter regn kommer sol, och det är lika självklart som regnbågens färger på en flagga. Det är en given headline efter en otvivelaktig öppningsakt.

När Steve Gunn går på scen, kvarstår känslan. Förnimmelsen av att man befinner sig på precis rätt ställe vid rätt tidpunkt. Den återkommande gåshuden och leendet på läpparna. Det som färgar Pusterviks väggar röda denna onsdagskväll är inte endast spotlightlampornas ljus som studsar från scenen. Det är kärleken och respekten från publiken. Tystnaden precis just nu är inte ett tecken på det pinsamma som uppstår när man inte vet hur man ska reagera, utan snarare en bekräftelse på att folk hör vad de kom hit för att höra.

Steve Gunn, tillsammans med fullt band, presterar med otrolig skicklighet. Låtarna är långa och innehållsrika. Way Out Weather, Old Strange och The Lurker som är både sex, tolv och 20 minuter långa är inte en sekund för mycket.

Musik kan vara ett verktyg till att sätta ord på känslor, och det är något Steve Gunn lyckas alldeles utmärkt med. Melodierna är en fröjd att lyssna på, ytterst passande att sluta ögonen och drömma sig bort. Den idylliska roadtripen, promenaden på stranden i solnedgången eller tryckaren när det är dags för sista låten. Och musiken denna kväll förflyttar sig inuti dessa drömmar. Soundet har en textur som innebär en promenad genom en rad olika gitarrmönster, bluesriff och den akustiska touchen. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA