x
Eagles Of Death Metal : Bråvalla

Eagles Of Death Metal , Bråvalla

Eagles Of Death Metal : Bråvalla

Recenserad av Mathias Skeppstedt | GAFFA

(Arkivbild)

Det går inte att ta Eagles Of Death Metal på allvar. Gör man det har man snabbt problem, för börjar man nysta upp dem så tar man sig aldrig ut. Eagles Of Death Metal är kort och gott en feminists mardröm.

Bandet bildades av Jesse Hughes och Josh Homme (Queens Of The Stone Age) i den kaliforniska öknen 1998. Fast precis som till exempel NIN så är det ett band på skiva och ett helt annat live. För live är inte Josh med och bandet är fyra stycken hårt rockande män som är tajtare än ett par blöta läderbyxor.

Det är smutsig, repeterande punk, glam, rock med fantastiska refränger och ett trumbeat som skulle kunna få vem som helst att dansa loss. Och till det så har de den naturkraft från South Carolina som heter Jesse Hughes, med handtagsmustach, hängslen, struprörsjeans och pilotbrillor. Han går på som en predikant från amerikanska södern och får hela publiken att skrika Amen efter hans uppmaningar. Hela hans scenpersonlighet är en paradox, det är lika delar sliskig manschauvinist som präst och bästa kompis. Det är helt uppenbart en roll han spelar och en som han älskar att ikläda sig. Texterna går i samma tema och musiken passar perfekt. Men det hela är gjort med en glimt i ögat lika stark som Muse ljusshow, och döper man skivor till saker som Death By Sexy, Peace Love Death Metal och Zipper Down så kan det inte vara på allvar.

Bandet jobbar stenhårt och gör allt för att publiken ska känna sig delaktig och få sig en rejäl dos med simpel dum rock'n'roll. Och även om publiken inte är så stor så får bandet oss att känna oss väldigt speciella och det de gör gör de så förbannat bra. Det svänger något jävulskt, och bandet lyckas slänga in helt aviga start- och stopp-moment i även de mest svängiga låtarna så att man bara står och gapar.

Vi får alla hitsen plus ett par helt nya låtar från skivan som kommer i oktober och de lovade gott. I det stora hela är det en nästan perfekt liten rockshow och det var precis vad som behövdes efter Kents sömnpiller innan på scenen bredvid.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA