x
Ghost: Meliora

Ghost
Meliora

Ghost: Meliora

GAFFA

Album / Universal
Utgivning D. 2015.08.21
Recenserad av
Anders Fridh

Ghost tar ett steg tillbaka med Papa Emeritus III. Det är den övervägande känslan. Ett steg tillbaka mot debuten Opus Eponymous psykedeliskt färgade sataniska rock. Där andragiven Infestisummam var en skinande gotisk katedral är Meliora mer robust och patinerad. Den skitiga, jordnära känslan bidrar till att Ghosts kristallklara sound får mer liv. Vi hör inte storslagna kyrkokörer från underjorden längre, istället hörs ett band som värnar – och vårdar ömt – om de minsta detaljer. 

En låt som Majesty bärs upp av dessa små partiklar; orgeln låter som Rainbow runt 1975. När Absolution börjar kännas baktung vecklas ett långt instrumentalt parti ut. Det låter Boston, och doften av välmogen vuxenrock tränger igenom bruset. Det finns kort sagt något att hitta i nästan varenda låt som Linköpingsbandet lämnar ifrån sig. Lägstanivån är imponerade hög. 

Samtidigt känns det ibland som att de enskilda beståndsdelarna skyler över en övergripande brist; musiken träffar inte mitt i ansiktet som den gjorde på Infestisummam. Slår inte längre till som en slägga. 

Hjärnan mår förträffligt över att leta upp och droppa referenser, men saknar i längden den galet högstämda discogothen i Year Zero och liknande spår. Känslan av att vad som helst kan hända. Meliora överraskar inte, tar inte samma tydliga kliv framåt som föregående släpp. Det tredje albumet hamnar någonstans mellan de båda föregående. Mer detaljrik, jämnare överlag, men lite tråkigare. Den satanistiska mässan har varit mer övertygande tidigare.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA