x
Dr. Bombay: Emmabodafestivalen

Dr. Bombay, Emmabodafestivalen

Dr. Bombay: Emmabodafestivalen

Recenserad av Jesper Robild | GAFFA

När jag började arbeta på GAFFA fick jag berättat för mig att "vi skriver om all sorts musik förutom möjligen klassisk". Vid lite research insåg jag att vi är ganska dåliga på att täcka in 90-talets Hits For Kidz, möjligen beroende på att de flesta av artisterna är utdöda. Emmabodafestivalen har dock börjat göra det till en tradition att ha några så kallade WTF (What the fuck)-släpp, och plötsligt uppstår ypperliga tillfällen att öka erans representation i tidningen. Öppnar årets Emmabodafestival gör nämligen en av de allra största, och det osexigaste exemplet på kulturell appropriation i svensk musikhistoria. Hatalahey, rice and curry, this is Dr. Bombay.

Det bedrivs stort krig mellan scenen och publiken. Sarkasmkrig, vem kan utstråla mest? Känslan är att Dr. Bombay står och gör narr av oss alla, och vi detsamma av honom. Det enda publiken behöver göra är att sjunga och dansa med "inlevelse" till något som var musikens gåva till människan för en sjuåring men som med lite mer världsvana ögon är billigare än Lidl och simplare än de flesta encelliga organismer. Jonny Jakobsen, som doktorn egentligen heter, kontrar med att låta publiken sjunga Lill-Babs, ignorera sin playback och spela Calcutta två gånger. Är detta ur något musikaliskt perspektiv bra? Inte direkt. Men är det kul? Nostalgiskt? Såklart det är, i ungefär fem låtar vilket är precis vad doktorn förstår att vi nöjer oss med. Återstår bara att se om E-Type och Vengaboys kan toppa detta senare under festivalen.

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA