x
Jonathan Johansson: Stockholm Music & Arts

Jonathan Johansson, Stockholm Music & Arts

Jonathan Johansson: Stockholm Music & Arts

Recenserad av Emil Viksell | GAFFA

(Arkivbild)

Det är knappast en smörpassning till tid han uppträder på den gode Jonathan. "Det här är ju en huvudakt, så här klockan två", påpekar en vän som svischar förbi i riktning mot scenen. Och det som var ett fantastiskt, neonblinkande domedagsparty på Debaser Medis i våras, blir här inte riktigt detsamma. Neonet saknas och den svartklädde Johansson, med svartklätt band, badar i den strålande augustisolen. En del saker blir bättre i solen, som Beach Boys, annat blir sämre, eller till och med dör.

Lebensraum (2015) är ett modigt projekt, minst sagt. Från den kontroversiella titeln till det anspråksfulla anslaget av privat och allmängiltigt; Malmö, Stockholm, Europa och världen; rasism och fascism; Mörkrets Hjärta och Apocalypse Now. Den senare en film som bygger på den tidigare, och en filminspelning ökänd för sitt kaos och sin ständiga närhet till katastrof. Nog måste Johansson känt av något av detta när han sjösatte Lebensraum-projektet. Som också passande nog inleds med Stromboli Brinner, både plattan och konserten. Stromboli, ön där Ingrid Bergmans karriär nästan dog i den svarta sanden. Men, antingen står man still eller så gör man som Bergman och Johansson: förändras. Den senares förändring har varit vulkanisk, för att tala i passande termer.

Men det där når inte riktigt fram när publiken är porös ända in i mitten och den där loja känslan infinner sig då Sverigesommaren visar sig från sin allra bästa sida. Inte dör Jonathan Johanssons uttryck, men samtidsdiscofunken bleknar onekligen i solen. Sedan är det ändå synnerligen fina versioner av bland annat Dålig Stjärna (Min BFF I Berlin) och Klagomuren-låtarna Stockholm samt Blommorna som levereras. Den tidigare växer som på skiva ut i en knastrande och elektronisk brisad.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA