x
Kindness: Way Out West

Kindness, Way Out West

Kindness: Way Out West

Recenserad av Daniel Horn | GAFFA

Gamla Way Out West-bokningar har vuxit upp och blivit Slottsskogen-stora. The War On Drugs är ett, Kindness ett annat. För några år sedan sågs Adam Bainbridge på Storans scen och som en del av Stay Out West. Den här gången gör han det bästa av sin tid och plats bland träden. Det är nämligen tidigt och tokvarmt. Ni vet, sånt som kan döda den bästa av spelningar.

Tur då att Kindness är så mycket mer än hårfagre Adam och hans grooviga dans. På förra årets fullängdare tog flera sångerskor plats, även här och nu på scen är det svårt att kalla Adams två sidekicks för just sidekicks. Den här lilla men ack så hyperpeppade klick försätter Azaleas scen med dans, dans och åter dans. Under ett ögonblick bidrar en kontorsstol till svänget och det är bara så chosefritt utan att för den skull falla över till blasé. 

Men även solen har sina fläckar, som den för dagen passande klyschan deklarerar. Swingin' Party från debuten fungerar fortfarande inte live. Det gör dock Kindness mer organiska verk. Alltså de spår som inte låter sovrumsinspelade, som lever ut i sin funk utan att skämmas för fem öre. 

Adam verkar älska att hänga i Sverige. Det hymlar han inte om och det märks tydligt med tanke på hur ofta han faktiskt har visat upp sig i våra största städer. Är hans fans mätta för det? No fucking way och vore märkligt annat med tanke på den kärlek som åker skytteltrafik mellan scen och mark. Kindness är förmodligen i Slottsskogen för att stanna. Nästa gång hoppas vi på en senare timme.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA