x
Ride: Way Out West

Ride, Way Out West

Ride: Way Out West

Recenserad av Andreas Bäckman | GAFFA

Tiden har stått stilla. Det är som om ingenting hänt på de på de nästan tjugo år som bandet varit inaktivt. Ja, det är så det känns när man tillsammans med en ödmjuk skara människor får bevittna deras återförening som sista spelning på Way Out West. Tidigare på kvällen har här varit avspärrat på grund av säkerhetsskäl då Lorentz och Amason orsakade publikanstormning. Nu är det glest mellan leden, medelåldern är betydligt högre och allting är samtidigt ungefär 100% trivsammare. Det är bara att knalla fram och lugnt ta del av ett paket högljudd och kvalitativ nostalgi. Det är svårt att inte dra paralleller till förra årets spelning med återförenade shoegaze-kollegorna Slowdive, som också visade att en reunion faktiskt kan fungera, gjord på rätt sätt.

Tidens gång har varit snäll mot båda banden, i motsats till exempelvis Belle & Sebastian som allvarligt talat borde kasta in handduken. För Ride manglar gitarr som om det vore 1992, skivan Going Blank Again ligger på listorna och Creation är det hippaste skivbolaget in town. Det lyfter väl egentligen aldrig och blir sådär fantastiskt som när Neil & Rachel och stod här och spelade Catch The Breeze för ett år sedan men det är bra nära i både Vapour Trail och Seagull. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA