x
Lianne La Havas: Way Out West

Lianne La Havas, Way Out West

Lianne La Havas: Way Out West

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

Få saker känns lika enkelt på Way Out West som att lyssna på när Lianne La Havas spelar. Stressen som konserthoppandet kring ett ofta välfyllt schema för med sig stannar upp nästan omedelbart, det känns som att sommarvärmen tröttnar på att just värma och bara svalnar till en aning. Det börjar till och med att blåsa lite, som om de lynniga göteborgska vädergudarna ger med sig och bestämmer sig för att anpassa sig efter musiken. Hela hennes spelning på Way Out West-lördagen känns som skräddarsydd för att avnjutas i lugn och ro, och sångaren verkar själv väldigt road av att få bjuda på sin nya musik. Med sitt andra album Blood har Lianne La Havas jobbat vidare på den fina debuten Is Your Love Big Enough? från 2012, och gjort det på ett sätt som verkligen känts som en naturlig och positiv utveckling.

Det är en gungande, aningen folk-kryddad, soul hon spelar. Ibland leder hon musiken med bas och sång, när hon inte gör det är det med en gitarr hon agerar frontfigur, men allra mest är det med rösten hon styr och ställer och övertygar. När det behövs seglar hennes röst iväg upp mot molnen, långt bort från instrumentens sväng, eller lättsamt luftig när det ska matcha stillsamheten hennes band hjälper henne att porträttera. När det behövs låter hon rösten vibrera starkt, som ytterligare ett lager av bas för lyssnarna att omfamna. Bandet hon har med sig är dessutom ett som verkar fingerfärdigt handplockat sett till hur de jobbar på att tillsammans och var för sig bygga en klanderfri grund för henne att stå på och sjunga ifrån.

Även om det såklart vore optimalt för Lianne La Havas att få spela på en mindre scen eller en annan tid känns ändå hennes spelning på Way Out Wests största scen helt rätt för tidpunkten på lördagsförmiddagen. Avigsidan av lugnet och behagligheten är förvisso att det lätt blir svårt att urskilja låtar från låtar, liksom att efteråt ruska sig till liv igen. Musiken hon skapar, vare sig det är baslinjer som varje basist på planeten måste älska att spela eller gitarrspelande som lär få en och annan som beskådar spelningen att vilja lära sig allt hon spelar eller hennes alltid så fina sång, är som skapt för att stressa av och lugna ner. Mycket på gott, lite på ont.

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA