Tussilago: Malmöfestivalen

Tussilago, Malmöfestivalen

Tussilago: Malmöfestivalen

Recenserad av Veronica Larsen | GAFFA

Konserten är slut och alla förutom sångare Rickard Renström har lämnat scen. Han tar tag i micken, inte bara en gång utan två redo för att säga något, men han låter bli. Antingen sviker modet eller så hittar han inte orden. Ansiktsuttrycket förmedlar känslan likväl, det gick som du hade planerat Rickard. Det gick jävligt bra.

Redan vid soundcheck, en noggrann sådan, låter det lovande. En bit ifrån Gustavscenen gult sken från karusellhästarna. I magen snurrar det förväntansfullt runt när Goldface provspelas. Tussilago kliver av och låter istället en spellista gå: countryslingor, My Boy Lollipop, Let It Be.

Strax efter 22 kliver bandet på. "Hoppas ni kommer tycka om oss" säger Renström och svänger med håret. Det är fullt ös från start. Spontanapplåder, för de går raskt över till nästa låt och så fortsätter det. Tajta övergångar spelningen igenom för att inte tappa fart. Den unga publiken (tygväskor och knut i håret) klappar försiktigt när det inte finns någon given applådpaus. Allt hittigt material från debutskivan Holy Train får vi. Låt efter låt levereras exemplariskt. Halvvägs dras hastigheten ner av psykedeliska instrumentala spår och Renström passar på att röka. Zachrisson bakom trummorna driver sedan upp det hela igen. På ett sjujäkla sätt dessutom och det är inte bara Zachrisson som är skicklig; Riddez, Lundin, Renström och nya medlemmen Andreas Sjöqvist har alla fullt fokus och kontroll på sina instrument.

Det är inte så mycket interaktion mellan bandmedlemmarna men vad gör det, Renströms minspel är tillräckligt fängslande för ögat och när han får till ett spasmiskt headbangande är underhållningen på topp. Det galopperande hästhovstempot i You Make Me Cry når en ny nivå live och är en höjdpunkt. Sista låten ut får ett något abrupt slut för Zachrisson är röksugen, men en extralåt bjuder killarna på samtidigt som cigg kastas upp på scen.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA