x
Chelsea Wolfe: Abyss

Chelsea Wolfe
Abyss

Chelsea Wolfe: Abyss

GAFFA

Album / Sargent House
Utgivning D. 2015.08.26
Recenserad av
Mathias Skeppstedt

En producent kan höja en redan bra artist, skapa en artist ur ingenting eller sänka en karriär. Neurosis hittade inte riktigt hem innan Steve Albini lät dem göra vad de ville, medan Bill Laswell totalt förstörde Swans The Burning World.

Kaliforniens egen gothdrottning Chelsea Wolfe har släppt flera riktigt bra men spretiga album. Allt har funnits där men inte riktigt hängt ihop, 2013 års Pain Is Beauty nuddade ett par gånger vid perfektion men den ostadiga produktionen kunde aldrig få låtarna att nå nästa nivå. In kliver då John Congleton (Swans, Explosions In The Sky) och allting faller på plats.

Abyss är en smutsig, distad, dronefylld explosion av folk, doom och electro som knockar lyssnaren med vackra, mörka låtar och en produktion som blandar bombast med skörhet på ett perfekt sätt. Congleton har lyckats fylla ljudbilden utan att överlasta den och låta sångerna få störta rakt ner i ett avgrundsdjupt mörker utan att skala bort ett uns av melodierna och nerven som alltid finns med Chelsea Wolfe.

Skivan är inspirerad av det mardrömstillstånd kallat sömnparalys som hon lider av. Det betyder att hon inte kan vakna fastän hon vill och när hon väl vaknar kan hon inte röra sig, vilket kan leda till panik och hallucinationer. Detta är ett tema som går igenom texterna och som musiken på ett skrämmande sätt återspeglar. Det är tunga tribaltrummor, överdistade synthar, doomgitarrer från Russian Circles-gitarristen Mike Sullivan och sylvassa fioler från Ezra Buchla, blandat med akustiska gitarrer, trasiga pianon och Chelseas säregna röst som binder ihop allt till en nästan perfekt enhet.

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA