x
Bob Hund: Popaganda, Stockholm

Bob Hund, Popaganda, Stockholm

Bob Hund: Popaganda, Stockholm

Recenserad av Emil Viksell | GAFFA

Inget dör liksom längre. Inget tillåts heller dö. Twin Peaks och Arkiv X ska väckas till liv i rena Jurtjyrkogården-experimenten. Och allt pekar mot att Keith Richards kommer leva för evigt. Att kulturen går på tomgång är ju inte Bob Hunds fel, och de gör ju bara vad de alltid gjort, vad de kan. Sedan betydde tydligen inte det där med att de sålde instrumenten att de skulle lägga av, och det var något med en Fågel Fenix-ish-opera. Spelandet och sjungandet sker nu på någonting lånat i alla fall. Och av återuppståndelsen som någonting annat… blev intet – måste jag ändå säga, det är samma band och samma modus operandi nu som då.

De är ett fantastiskt liveband och Thomas Öberg är en fantastisk frontman, mellansnackare och snackare i största allmänhet. De gör bra liveframträdanden och de gör det jämt. Snacket innan konserten gällde huruvida Johnny Essing skulle kunna lira gura efter att han Dave Grohl-at sig av scen och Dave Grohl-at (brutit) handen. Han har löst det genom att traktera gitarren liggandes – gitarren alltså, inte han – som en pedal steel typ.

Nog tar han det lite lugnare Öberg, men det är fortfarande balansering genom att stapla monitorer och förstärkare på varandra och sedan ställa sig själv ovanpå, och dylika dödsföraktande tilltag. Visst har bandet alltid kommit med ett drag av spexig töntighet, men kompensationen för detta har utgjorts av en smartness – ett slags stabil botten för fånerierna att bäras av. Och mellansnacket är ju också att dö för. Öberg hånar den stockholmska publiken, "världens smartaste konsumenter", men får det samtidigt att låta som en kärleksförklaring – på något outgrundligt sätt.

Bandet plöjer igenom nytt och gammalt. Och det är ju givetvis klassiker som Tralala Lilla Molntuss, Kom Hit Ska Du Få En Puss och Nu Är Det Väl Revolution På Gång? som får publiken att stuffa som mest och bäst. Popkollo-kören gör bandet sällskap på scen under Blommor PÅ Brinnande Fartyg. Det är faktiskt aldrig tråkigt någon gång. Det har faktiskt aldrig varit tråkigt med Bob Hund på scen.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA