Duon blickar tillbaka på ett 80-tal helt befriat från cynism.
För Thomas och Oskar är text, ljudbild och videor delar av en helhet. Inspirationen hämtas till stor del från 80-talet, och Stefan talar sig varm om Vangelis och vhs-bandens blödande färger.
– Det rör sig om nostalgi. Om falsk nostalgi. Om hur man ser det förgångna genom ett skimmer.
Er bild av nostalgi inkluderar allt från stjärnfall till flaxande, vita fåglar i slowmotion. Ni är inte oroliga för att inte blir tagna på allvar?
– Vi är båda ganska så bevandrade i popkultur. Vi vet vad vi håller på med, och vi vet att många kommer att tycka att det är töntigt. Det kan de få tycka. Vi gör det här med hjärta. Det är för övrigt en annan grej jag gillar med 80-talet. Då gjorde man musik utan ironi. Utan cynism.
Till artikeln: Ett audiovisuellt äventyr
