Långt ifrån mikrofonkåt

– Nej, det här är ju mitt. Jag har redan full frihet så det behöver jag inte. 

När Christopher Gunrup, som förutom att sjunga med en röst som påminner om en blandning av Nicolai Dunger och Nick Drake också spelar gitarr, kallar ihop bandet vet han vad han vill ha ut av låtarna. 

– Fast strukturen är inte helt fast, hur länge vi håller på och exakt vad var och en gör är ganska fritt. Det kan bli lite jammigt och på lite fritidsgårdsnivå, om det är roligt så slutar man inte.

Christopher Gunrup gillar inte idén på att fungera som frontperson, bara för att han är sångare. Samtidigt är The Amazing ett band där instrumentala melodirika partier får mycket plats. Borde inte pressen bli mindre då?

– Jo, men du måste komma ihåg att förr eller senare måste någon kliva fram till mikrofonen. Jag kan tycka att jag är minst viktig på nåt sätt. Jag har ju bara de här trötta låtarna och så kommer de andra gubbarna och gör fina grejer av det. Samtidigt styr jag ju bandet i viss mån, jag vet vad jag vill ha i musiken. Men jag har inget ego i det här överhuvudtaget, utan det är mest bara roligt att spela.

"Gentle Stream" är kanske The Amazings mest sammanhållna verk hittills. Men Christopher Gunrup menar att albumtematiken skiner med sin frånvaro.

– Nej, jag tänker inte så mycket på sånt. Och så överlåter jag en del till skivbolag, om de propsar på att ta bort en låt så kan de få göra det för att jag inte har någon prestige i det. Texter, om man nu ska kalla det för texter, det är mer sinnessjuka kollage som kommer till när vi spelar in. Jag har ofta inte en viktig berättelse som jag vill berätta utan det blir mer som galenskap för stunden. sedan kan de säkert betyda någonting men jag är inte alltid så säker på vad utan det kanske andra vet lika bra.