Fram till och med nyårsafton publicerar vi våra skribenters personliga årsbästalistor.
Jag vet inte om det här är årets bästa album, men de här är i alla fall de 20 första kandidaterna jag kom på. Det betyder väl något?
1. Echospace – Silent World
Årets största album, alla kategorier. Som titeln utlovar rymmer Silent World en hel värld att utforska – oändlig, glödande vacker, full av liv och allt annat än tyst.
Om du ska lyssna på bara ett spår: Lisbon
2. Andy Stott – Luxury Problems
Andy Stott struntar i alla regler, sliter musiken i bitar, ber sin gamla piano-lärare att sjunga och skapar i processen årets mest säregna och kraftfulla techno-album.
Om du ska lyssna på bara ett spår: Numb
3. Nicolas Jaar – Essential Mix
Nicolas Jaars maniska kreativitet visar inga tecken på att mattas av. Ingen annan kan mixa Aphex Twin med Keith Jarret med *NSYNC och få det att låta som … Nicolas Jaar.
Om du ska lyssna på bara ett spår: Så kan du lika gärna skita i det.
4. John Talabot – Fin
Fin är inte årets jämnaste album, men när Barcelona-sonen Jon Talabot träffar rätt, utstrålar hans mjuka rytmer en glödande själfullhet som får fötter att dansa och hjärtan att smälta i takt.
Om du ska lyssna på bara ett spår: Depak Ine
5. Mala – In Cuba
Dubstep-pionjären Mala åkte till Kuba och lät lokala musiker improvisera över sinnessjukt tung bastrumma. En löjligt enkel idé som fungerar briljant i praktiken.
Om du ska lyssna på bara ett spår: Curfew
6. Biosphere – L'incoronazione Di Poppea
För 10-15 år sedan spelade Geir Jensen in några fenomenala ambient-album. Med sorgsna, märkligt suggestiva L'incoronazione Di Poppea bevisar han att han är lika relevant idag.
Om du ska lyssna på bara ett spår: Alla Diletta Mia
7. Actress – R.I.P.
Årets jazzigaste och mest atonala microhouse stod Darren J. Cunningham för. Temat är döden och lättlyssnat är det inte. Men ack så ljuvligt, när det väl sätter sig.
Om du ska lyssna på bara ett spår: Caves Of Paradise
8. Death Grips – The Money Store
Death Grips är årets Crystal Castles: trasiga, sjukt högljudda, konsekvent inkonsekventa och märkligt tilltalande i all sin strykfula prakt.
Om du ska lyssna på bara ett spår: I've Seen Footage
9. Voices From The Lake – Voices From The Lake
Mjuk, varm och trögflytande undervattens-techno från Italien. Adjektivet "hypnotisk" slänger man sig alltför ofta med, men i det här fallet är det verkligen helt sant.
Om du ska lyssna på bara ett spår: S.T. (VFTL Rework)
10. Summer Heart – About A Feeling
Det finns bara ett fel med Malmö-sonen David Alexanders debutalbum, och det är att singeln I Wanna Go är så knäckande bra att allt annat bleknar i jämförelse.
Om du ska lyssna på bara ett spår: I Wanna Go
11. Shackleton – Music For The Quiet Hour/The Drawbar Organ EPs
Dålig stämning, lååånga drones och långsamt smattrande trummor från en död folkstam i mer än två timmars tid. Obehaglig musik, på riktigt.
Om du ska lyssna på bara ett spår: Katyusha
12. Peter Dundov – Ideas From The Pond
Peter Dundov lyckas med bedriften att låta lika mycket tysk 70-tals-electronica som han låter som den senaste technon du ännu inte hört. Ett sorgligt förbisett album, ska tilläggas.
Om du ska lyssna på bara ett spår: Distant Shores
13. Sigha – Living With Ghosts
Strukturerat smuts, minutiöst svarvade rytmer och oerhörd, omslutande, näst intill kvävande kraft. Snällt är det inte. Men bra mår man. I alla fall när det är över.
Om du ska lyssna på bara ett spår: Translate
14. Flying Lotus – Until The Quiet Comes
Steven Ellisons tredje album är hans mest lekfulla, motljusfokuserade och solvarma hittills. Släktingen Alice Coltranes ande har nog heller aldrig känts så närvarande.
Om du ska lyssna på bara ett spår: Så missar man poängen.
15. Hakobune – Recalling My Insubstantial Thoughts
Två 20 minuter långa, metalliska men samtidigt organiskt klingande drones som krymper himlavalvet i jämförelse.
Om du ska lyssna på bara ett spår: Så tar det som sagt 20 minuter.
16. Andreas Söderström & Johan Berthling
Svenska köttbullar blandas med vårrullar och pad thai. Salt och sött med sötsurt och direkt beskt. Ett mycket märkligt soundtrack, alltså. Märkligt och smått fantastiskt.
Om du ska lyssna på bara ett spår: Resumé
17. DeepChord – Sommer
Rod Modell gjorde inte bara fantastisk dubtechno i duon Echospace, utan även på egen hand som DeepChord. Om Silent Worlds är en främmande värld, är Sommer en solvarm stad du känner igen.
18. Sameblod – Braided Memos
Okomplicerad och levnadsglad pop från Göteborg. Hjärnan stängs och hjärtat sätts i brand. UR Road är dessutom en värdig kandidat till årets pop-låt.
Om du ska lyssna på bara ett spår: UR Road
19. Hot Chip – In Our Heads
Likt Pet Shop Boys och Prince, har Hot Chip under åren arbetat sig upp till en position där de inte konkurrerar med någon annan sig själva.
Om du ska lyssna på bara ett spår: Let Me Be Him
20. Julia Holter – Ekstasis
Graciöst dansar Julia Holter på lätta fötter ut ur finkulturens rum, genom den gröna skogen, och in i ditt sovrums innersta vrå. Och där stannar hon.
Om du ska lyssna på bara ett spår: In The Same Room
Har också skull gjort en liten spellista på Spotify. Den hittar du här: Fredriks Gaffa-lista 2012
- Jon Talabot: Depak Ine
- Scuba: Dsy Chn
- Shlohmo: Wen Uuu
- Mala: Curfew
- Actress: Caves Of Paradise
- Burial: Loner
- Monokle: Embers
- Matthias Meyer: Fallin
- Seuil: Ultravision
- Bubble Club: The Godess
- Tomas Barfod: November Skies
- Solange: Losing You
- Hot Chip: Let Me Be Him
- Familjen: Ocean
