Se ett undanskymt musikaliskt möte från 80-talet.
Den 28 juni 1989 befinner sig Bob Dylan i Aten. Musikaliskt håller han på att förlösa Oh Mercy, det album som ska komma att injicera ny respekt i en Bob Dylan som av många vid den här tidpunkten kritiserades för att ha tappat fästet helt och hållet. Vid 80-talets slut hade den Bob Dylan som hela tiden gått tvärt emot sin publik gjort det fler gånger än någon annan samtida rockartist, men kritiker och fans bar på en oro den här gången.
Efter ett uppmärksammat religiöst uppvaknande i skarven mellan 70- och 80-tal hade den redan djupt enigmatiske Bob Dylan fått fler lager att börja gräva i, och ingen som älskade honom kunde förutse nästa vändning, nästa riktning. Oh Mercy kom att bli hans mest hyllade album på 80-talet, och innebar återigen en slags ryggvändning från den fanskara som trodde sig veta vad och vem Bob Dylan äntligen var. Att det bästa spåret under inspelningarna – Series Of Dreams – lämnades utanför vittnar om både självförtroende och mod.
På söndag är Bob Dylan i Sverige, och för att haka fast i det vill jag visa upp ett undanskymt ögonblick i Dylans karriär. I ett grekiskt bergsparti sitter Bob och Van Morrison till synes avslappnat och spelar Morrisons Foreign Window. Van med ett redan eskalerande hårfäste, och Bob med sitt ryckiga, slapphänta sätt att spela munspel på. Det är fint, och det är skört, och det är ett möte mellan två personer med uttrycksmodellen som gemensam, största nämnare.
