Jimmy Page fyller 70

Han hade en huvudroll i det gigantiska rockbandet Led Zeppelin och återfinns ständigt, och helt rättvist, på listor över världens bästa gitarrister. Det handlar naturligtvis om Jimmy Page, och idag (den 9 januari) är det 70 stadiga år sedan han blev född och senare döpt till James Patrick Page i Heston, en förort till London.

Page plockade upp gitarren innan han nått puberteten och lät sig – som så många andra, jämnåriga, brittiska kollegor – inspireras av gamla amerikanska bluesmästare från Elmore James till B.B. King. Även musikstilen skiffle var en inspirationskälla och som trettonåring uppträdde Page i en talangjakt på BBC1 med en skifflekvartett.

Strax därefter började Page spela på gatan för småmynt – "jag var liksom tvungen till att tjäna lite extra pengar, och det var bra träning", har han sagt om tiden som gatumusikant. Som femtonåring blev han upptäckt av sångaren Neil Christan, som Page sedan turnerade med de påföljande åren.

Den begynnande karriären fick sig dock en törn när Page drabbades av körtelfeber, eller kyssjuka som sjukdomen också kallas, vilket ledde till att han istället började studera konst på Sutton Art Collage i Surrey. Det dröjde inte länge innan Page var ett välbekant ansikte på Marquee Club inne i London. Där spelade han med bland annat med Alexis Korner's Blues Incorporated, Jeff Beck och Eric Clapton.

Sessionsmusiker

Page blev allteftersom en efterfrågad studiomusiker sin unga ålder till trots, och under de kommande åren medverkade han på skivinspelningar med bland annat Marianne Faithfull, The Rolling Stones, Donovan, Van Morrisson, The Kinks och Joe Cocker.

1965 blev Page anställd som producent och A&R av Andrew Loog Oldham, som också var The Rolling Stones manager. Året därpå ersatte han basisten Paul Samwell-Smith i Jeff Beck-bandet The Yardbirds. Strax efter tog Page steget till gitarrist i bandet tillsammans med Jeff Beck, en position som tidigare fyllts av Eric Clapton.

Samarbetet var långt ifrån friktionsfritt, och efter en tid lämnade Jeff Beck bandet. Inför en Skandinavienturné 1968 var bandet i upplösning och Page samlade ihop en liten grupp musiker för att ändå genomföra turnén. Sångaren Robert Plant, basisten John Paul Jones och trummisen John Bonham slöt upp med Page.

Konserterna i Skandinavien, däribland spelningar på både Gröna Lund och Liseberg, genomfördes under namnet New Yardbirds, men snart ändrades namnet till Led Zeppelin och därmed var en av 70-talsrockens mest potenta ensembler komplett.

Gudabenådad gitarrist

Resten är historia: åtminstone gruppens fyra första album räknas idag till klassiker – och efterfrågan på biljetter var enorm när Led Zeppelin 2007 gjorde en enda konsert i London, 27 år efter att bandet lagts ner. I decennierna efter Led Zeppelin, eller bara "Zeppelin" som fansen kärleksfullt kallar gruppen, har Page dykt upp i olika och enstaka sammanhang.

Under 80-talet spelade han bland annat in ett album tillsammans med Plant under namnet The Honeydrippers och de gamla kamraterna återförenades återigen 1994 på skivan No Quarter. Skivan var en samling, mestadels, akustiska nytolkningar av en rad Led Zeppelin-klassiker och följande år tog duon med sig den en spelning på Roskilde-festivalen.

2011 gjorde Page gästframträdanden på olika scener runt omkring London, bland annat med Donovan, The Black Crowes och inte minst kollegan Roy Harper. Harper och Page har samarbetat löpande tillsammans sedan 1970. Under 2012 blev de överlevande medlemmarna i Zeppelin, Page, Plant och Jones, förärade en särskild hedersmedalj ur president Barack Obamas hand för bandets "bidrag till amerikansk kultur genom konsten".

Så, stort grattis från oss till en av rockmusikens mest framstående stränggnidare av den elektriska gitarren, en roll som han visade prov på i dokumentären It Might Get Loud, från 2008, där han spelar för och tillsammans med de yngre kollegorna The Edge (U2) och Jack White.

Se Jimmy Page tillsammans med Led Zeppelin, inspelat på den stora återföreningskonserten på O2 Arena i London 2007.