Om GAFFAs Özgür Kurtoglu får välja.
Muse är årets bästa festivalbokning enligt GAFFAs redaktion. Här leder Özgür Kurtoglu dig igenom bandets tio bästa spår.
Sunburn (Showbiz 1999)
Förstaintryck är viktigare än det som tillskrivs, och att ha ett förstaintryck som Sunburn är inte det enklaste att bygga vidare ifrån enbart sett till hur annorlunda det lät när den släpptes. Muse gick inte in i karriärsbyggandet lugnt och stillsamt, de gick in med snurrande pianoslingor och arenaambitioner innan de själva egentligen ens verkade ha någon aning om vad de egentligen ville.
New Born (Origin Of Symmetry 2001)
På samma introduktionssätt som Sunburn presenterade Muse för världen introducerade New Born albumet det öppnade; pianoslingorna var mer uppbyggande än direkt snurrande och det förlösande gitarröset det ledde till var betydligt större, men samma Muse-mall fanns kvar att känna igen, nu presenterad i mer aggressiv form.
Space Dementia (Origin Of Symmetry 2001)
Det har aldrig varit en vilja att modernisera pianons roll i populärmusiken som drivit Muse till att så ofta basera sin musik runt de 88 tangenterna. När pianot tagit centralplatsen i deras musik har det snarare handlat om att väva in klassisk musik till den grad det går i bandets progressiva rock, och det har sällan låtit så stort som det gjort i Space Dementia.
Plug In Baby (Origin Of Symmetry 2001)
Ett av de allra tydligaste exempel i Muse-katalogen på att frontmannen Matt Bellamy kan överföra sina pianokunskaper till sin andra stora kärlek, de så ofta helt unika Manson-gitarrerna som alltid finns på plats när Muse spelar live. I Plug In Baby förvandlas ett klassiskt lutat pianostycke till en gitarrorkan som sedan inte släpper taget tills låten slutligen tystnat.
Citizen Erased (Origin Of Symmetry 2001)
Det största eposet på det mest sammanhållna och imponerande album Muse har skapat är, kanske överhuvudtaget och nu nästan 15 år senare, fortfarande Citizen Erased. Inget annat spår i en katalog full av inspirerade stunder faller allt Muse skapat, både innan Origin Of Symmetry och därefter, på plats lika snyggt och effektivt och stort som det gör på Citizen Erased.
Falling Away With You (Absolution 2003)
I den pågående karriärens mitt kom Absolution, och mitt i Absolution kom en stund av reflektion och inåtvända funderingar om saker som passerat, om minnen och vad som komma skall när känslorna väller ut. Det är så Falling Away With You positionerar sig, från det tysta spelandet på en akustisk gitarr till de elektroniska vågorna som bubblar ovanför trummorna.
Hysteria (Absolution 2003)
När det inte är gitarriff som snurrar, när det inte är spiralformade pianoslingor som dominerar, då är det oftast gungande och svängiga basgångar skapade av Christopher Wolstenholme som driver Muse-låtar intensivt framåt. Hysteria är ett av de bästa styckena i bandets historia som visar hur kraftfullt det kan låta när basen för allt framåt och allt annat bara följer med av bara farten.
Butterflies & Hurricanes (Absolution 2003)
Huvudverket på albumet som verkligen presenterade Muse som ett band för världens största konsertarenor heter Butterflies & Hurricanes, och det är ett verk som gör sitt yttersta för att matcha allt grandiost Muse ägnar sig åt med varandra; det progressiva i rocken, det symfoniska i bakgrunden, det driv som ser till att låtarna alltid siktar på himlen återfinns i detta spår, ett av de största Muse spelar live än idag tolv år senare.
Map Of The Problematique (Black Holes And Revelations 2006)
I Map Of The Problematique är allting byggt på effektfulla ekon; det reflekteras i hur Dominic Howard spelar sina trummor, varje gitarrhugg är effektstrött och matchat av elektronik, varje gitarriff är i sig snyggt nog för att få vara en helt egen låt, och det sammanlagda resultatet är en av de snyggaste direkta rocklåtar Muse någonsin har skapat.
MK Ultra (The Resistance 2009)
När Muse tog steget ut ur atmosfären på riktigt, när de till slut beslutade sig för att lämna planeten allt som allt, var MK Ultra det spår som på The Resistance kanske tydligast sammanfattade inspirationen hundratals timmar av science fiction-filmer och deras storslagna soundtracks lämnat på bandet. I både teknik och symfoni låter Muse här som ett band som lyckats förverkliga sina högflygande idéer om resor igenom universum.
