Matthew E. White om glädje, aggressivitet och dysterhet på nya plattan – och hur han följer upp succédebuten.
Virginia-bon Matthew E. White gick från gitarrlärare till världsstjärna med succéplattan Big Inner. Debuten fullkomligt tokhyllades vid släppet 2012 och belönades med full pott av GAFFAs recensent, och beskrevs som en "eklektisk, svindlande fusion av alltifrån Fela Kuti, Al Green, till gospel, avantgarde-jazz och Randy Newman som formligen hungrar av existentialism". Nu är uppföljaren till genombrottet snart här – ett steg som visat sig svårt för en hel del artister genom åren. Det nya albumet Fresh Blood, som skapats med hjälp av Whites team på egna labeln Spacebomb, släpps 10 mars med bland annat singlarna Rock 'n' Roll is Cold och Tranquility.
Vad har förändrats i ditt liv sen du släppte Big Inner?
– En hel del. Jag jobbar som musiker. Jag tjänar ihop mitt levebröd genom att göra album och åka runt världen och supporta dem. Det är en stor skillnad från när jag undervisade barn och gjorde musik vid sidan av. Det är den största skillnaden och det är tack vare Big Inner. I övrigt bor jag i samma hus, kör samma bil och har samma vänner. Allt det där är som förut.
Vad var din vision med Fresh Blood?
– För mig handlar det om att göra bättre konst. Det handlar inte nödvändigtvis om att sälja fler plattor eller få en radiosingel. De målen står inte på listan, även om det förhoppningsvis följer med när man gör bättre konst. Men först och främst handlar det om att bli bättre på hantverket att skriva låtar. Jag ville också att albumet skulle bli lite bredare, lite mer aggressivt. Big Inner var inte en särskilt bra representation av mig, musiken jag lyssnar på eller spelar. På Fresh Blood finns en högljuddhet, en vildhet, en storhet ... ungefär som en Neil Young & Crazy Horse-vibb eller Velvet Underground, Sister Ray-vibb. Det finns inget sånt på Big Inner vilket är okej, men en smula missvisande för vem jag är.
Du säger att Fresh Blood är mer aggressiv, men det känns som en avslappnad aggressivitet. En slags "quiet storm".
– Ja, och det är sån jag är. Jag kommer aldrig att skrika. Men jag gillar galenheten och vildheten, när saker balanserar på gränsen till att vara ur kontroll. Det finns en balans i låtarna, vilket absolut var ett mål med skivan. Det här är inte tio singlar – det är tio låtar som samspelar.
Vilka känslor är det du vill förmedla med Fresh Blood?
– För mig handlar musik om den mänskliga interaktionen. Jag gillar när folk hälsar på i studion, när de spelar i studion, när vi har stora stråk- och blåssektioner tillsammans med en kör. Jag gillar interaktionen, konversationen och det mänskliga elementet. Det är därför jag gör det här. Det stämmer överens med resten av våra liv. Jag vill representera den mänskliga mångfalden i låtarna jag skriver. Det finns glädjerika spår och kärlekslåtar, men också en dysterhet. Men jag tror inte att det är mer seriöst att vara dyster – att vara glad är en väldigt allvarlig sak. När jag gör ett album vill jag representera hela spektrat och säga: hey, att ha kul och göra glädjefylld musik är viktigt. Det är en del av vem jag är. Jag tror att Fresh Blood är mer extrem åt bägge håll. Det finns mycket mörkare låtar än på Big Inner, men också lättare, poppigare låtar.
Vad har du lärt dig under din tid som ägare för din egen label Spacebomb?
– Mycket. Du tränar på att göra album. Bra album görs inte av en slump, de görs med träning. En av skillnaderna mellan Big Inner och Fresh Blood är att jag gjorde sex plattor emellan för andra artister på Spacebomb-labeln. Varje gång blir jag lite bättre på att arbeta i studion, på att planera min tid, på att skriva låtar. Dessutom får jag ett förhållande med laget bakom, ett som ingen annan har. Det är enormt viktigt när jag gör ett eget album. Det är en väldigt tätknuten process.
Du sa i en intervju för några år sedan: "Jag lär mig av det förflutna. Det är min vokabulär, men det är viktigt att vi rör oss framåt." Vad menar du med det?
– Du kan inte ha något som är supermodernt utan ett förhållande till vad som kom innan, då förlorar du kontexten och det blir ineffektivt. Samtidigt kan du inte bara göra om det förflutna. Det finns en balans i att pusha framåt och samtidigt veta att det finns en hel del att lära ifrån. För att kunna gå in i studion och göra något speciellt måste du ha ett hum om vad som kom innan. Ju mer du vet desto bättre. Jag vill ha en kontext för var vår musik kommer ifrån och flytta fram den så mycket som möjligt – jag tror att man kan göra väldigt kraftfulla saker på det sättet.
Hur kändes det att skriva nya låtar med ett så hyllat album i ryggen?
– Jag försökte vara ärlig mot mig själv och inte ignorera att saker har förändrats. Jag har mer tid, en publik som lyssnar, skribenter som vill skriva om mig, ett skivbolag som supportar mig, manager ... Jag hade inte något av det när jag gjorde Big Inner. Jag vill inte ge upp de sakerna, de hjälper till i skapandet. Det som är charmigt och intressant med ett debutalbum är att du inte kan göra det en gång till. Sanningen är att jag aldrig kommer att kunna göra ett album under de förutsättningarna. Och jag vill inte det, jag vill gå vidare. Jag vill förbättra varje del som går in i skivan; produktion, arrangemang, skriva låtar och sång – och det kan jag.
– Big Inner är inte det bästa albumet jag någonsin kommer att göra, det är jag säker på. Det är inte ett album som jag skräms av. Men att göra ett andra album är svårt. Nu när jag gjort det känns det som ett första album igen. Du gör ditt första album när ingen lyssnar och ditt andra när alla lyssnar. Och efter det börjar du upprepa dig själv. Så nästa album kommer vara mycket mer likt antingen Big Inner eller Fresh Blood än vad Fresh Blood är lik Big Inner, om du förstår vad jag menar. Att få göra musik är en möjlighet jag har väntat på länge. Det är det bästa jobbet i världen och en möjlighet som du måste greppa hårt om och vara tacksam för.
Albumet Fresh Blood kommer ut 10 mars och därefter väntar en turnéfylld vår med spelningar i USA och Europa. Du ser honom i Pustervik i Göteborg den 15 juni och på Debaser Medis i Stockholm den 16 juni.
