''Fy fan vad gamla vi är!''

Vad gjorde ni år 1996? Belle And Sebastian släppte i alla fall ett debutalbum. Allas älskade Tigermilk som på 20 år har blivit något slags mästerverk inom indiepoppen. Sedan dess har de släppt ett gäng studioalbum, en handfull EP:s och singlar, några samlingar och livealbum. Senaste tillskottet, efter hela fem års väntan, släpptes i januari 2015 och fick sig namnet Girls In Peacetime Want To Dance. Med den gav de sig ut på en lång turné och gjorde ett efterlängtat stopp i Göteborg på den nionde upplagan av Way Out West. Vi passade på att växla några ord med trummisen Richard Colburn om 20-årsjubileumet (och lite annat) som drog igång i samband med att år 2016 äntrade världen.

Vet du om ni har någon hängiven fanskara i Sverige? Ni har ju spelat här ett par gånger nu …
– Ja, vi har varit här några gånger under de senaste 20 åren. Jag tycker att vi är lyckligt lottade som har en så pass stark fanbase här. Senast vi var i Sverige var för ett par år sedan när vi spelade på Popaganda i Stockholm. Magiskt!

Fem år fick man vänta, men så släppte ni relativt nyligen ett nytt album. Vad har ni fått för respons på det?
– Vi har fått bra respons på det faktiskt. Fem år är lång tid, vi vet. Men vi har varit så himla upptagna. Stuart (frontande sångare, reds. anm.) gjorde en film, och vi insåg inte hur lång tid det skulle ta. Det tar flera år att göra en film! Typ några månader att spela in en skiva. Men så en dag insåg vi att vi bara måste börja jobba ihop som ett band igen. Vi hade ju typ glömt av hur vi såg ut!

Ni turnerar VÄLDIGT mycket. Hur är det att vara så mycket och ofta ute på vägarna?
– Jag älskar den resande biten av det. Att få upptäcka och se. Vi alla tycker om det, och vi har ju gjort det ett tag nu så vi vet vad det handlar om. Det finns ingenting som direkt förvånar oss. Vi vet vad som kan hända och vad som skulle kunna gå fel och sådär. Men några av oss har barn nu, och det gör det hela lite svårare för man saknar ju sin familj såklart.

Ni har i stort sett spenderat de senaste 20 somrarna på festivaler runt om i världen. Har du något speciellt festivalminne?
– Hmm … Ja, Benicassim i Spanien. Vi har spelat där några gånger, och det är en väldigt bra festival. Men första gången vi var där var det så mycket folk i tältet att vi fick sluta spela. Det var så mycket folk att det var risk för tältet att rasa. Det var rätt galet.

Finns det någon låt ni är trötta på att spela live?
– Vi gillar ju allra mest att spela de nya låtarna såklart. Det är alltid roligast. Men ofta gräver vi fram lite äldre låtar också, som det kanske var länge sedan vi körde. Vi försöker att blanda på så sätt så att vi inte ska tröttna på dem, haha.

Hur har ni gjort det möjligt att som band vara aktiva i 20 år? Vad är er hemlighet? Blir ni någon gång trötta på varandra?
– Jag tror att det handlar mycket om respekt. Och att det inte gör någonting om någon försvinner i väg på egen hand en stund när vi är ute och turnerar. Vi är ju ett så pass stort band också, så man kan umgås med "nya" människor varje dag nästan. Det hade nog varit svårare om man var tre eller fyra pers i bandet. Det kan nog bli lite isolerat. Vi har ju vårt crew också, så då kan vi vara 20 stycken som är ute på vägarna samtidigt.

Hur skulle du beskriva er musik genom åren? Ni släppte debuten 1996. Hur har den förändrats sedan dess?
– Ja, precis. 1996. Fy fan vad gamla vi är! På ett sätt så tror jag inte att den har förändrats sådär jättemycket faktiskt. Men på de första två albumen så skrev Stuart det mesta. Med tiden har det varit andra medlemmar som även de har kommit med låtförslag. Så sett har vi väl blivit lite mer mångsidiga kanske. Och med åren har ju en del lämnat bandet, och en del har tillkommit… Och det påverkar absolut soundets helhet. Vad gäller det senaste albumet, har vi definitivt haft andra influenser än tidigare vilket i sin tur påverkar hur vi som band låter.

Varifrån får ni era influenser och er inspiration?
– Från lite olika håll. När någon i bandet kommer med en idé, kan det låta hela annorlunda när det är inspelat för att alla har sina olika influenser. Det finns mycket som bandet i grupp inspireras av, och mycket som vi individuellt inspireras av. Så är det ju.

Kan ni ALLA era låtar utantill?
– Mer eller mindre, ja. Det finns väl vissa som vi kanske behöver fem minuter för att repa in, men det är inte värre än så.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT